Aftonbladet – 2 juli 1851, sida 1

Korrespondens-artikel. Berlin, den 24 Juni. Efter konferensen i Warschau, der ingenting beslöts, har ett stilestånd inträffat i politiken; eller snarare: de stora kabinetterna fortfara ännu alltjemnt med inderhandlingar och förberedelser, hvilkas slöja först sednare kommer att lyftas för den p:ofana verlden. Vår styrelse har nu mera praktiskt genonört den grundsatsen, att kamrarne icke få vidröra några oafgjorda frågor, och till de fgjorda blott votera samtycke; ännu tvekas deck vid denna skenkonstitutionalisms kastande öfrer bord utan vidare omständigheter. Omisskänneligt är det sednarce hela vår reaktions närmaste syftemål. Dit leder den påvående återsöndringen i stånd, genom inkalelsen af de fordna kretsoch provincial-ståndsmötena. Styrelsens syftning och junkerskapets påträngande skilja sig blott i frågan om sättet ; styrelsen önskar bevara skenet af hvad den kallar laglig väg; kavaljerernas, mera stormande parti fordrar maktspråk utan formaliteter. Styrelsens väg är omotsägligen den tryggaste, och hon har nog rätt uti att helst välja den. Hon vill bringa kamrarne derhän att sjelfva godkänna ståndsinrättningarne, alldeles å samma vis, ehuru i omvänd ordning, som 1s48 års landtdag i April godkände Marsrevolutionen, urvalen och alla de nya folkfriheterna, dervid undertecknande sin egen dödsdom. Då ville man komma från revolutionernas bana till de lagliga reformernas; nu påräknas att samma förfarande skall leda från reformernas bana till ställningen före Marsrevolutionen. En besvuren grundlag står ännu i vägen, och man ville ogerna aflifva den på sätt junkerskapet önskat, eller utan ceremoni. Junkrarne sträfva ännu mycket längre tillbaka än till Mars 1848; men styrelsen, som vill stadna der, tror sig med visshet kunna göra så och detta i så kallad laglig ordning, derföre att den kan anse sig fullkomligt betryggad om kamrarnes majoritet. Hennes plan är också att till hösten åter sammankalla kamrarne och meddela dem de under tiden beställda fordringarne från provincialförsamlingarne och kretsförsamlingarne. Sannolikt ärnar hon härvid uppträda sjelf i en medlares skepnad, och framlägga ett preformeradt ståndssystem, såsom sitt programm, hvilket kamrarne sedan äga att godkänna, före sin afdankning. Deras konservativa parti, som saknar både sans och fasthet, kommer utan fråga att gå styrelsens ärenden; och uti Polackarne, som med förtjusning se sin gamla nationalitet återupplefva i provincia!ständerna, har hon ett ofelbart medel att komplettera majoriteten, så att stindsförsamlingarne kunna under helt och I hållet lagliga former återställas. Konungen sjelf är en afgjord anhängare till ståndsrepresentationen, emedan denna, efter hans historiska begrepp, står på forngermianisk grund; hans misshag öfver det konstittutionella systemet har dessutom ökats mer iän förr på den sednaste tiden. Vid hela hofvvet finnes bland Hans Maj:ts omgifning icke nåågon enda försvarare af nyssnämnda systenm, men väl en mängd herrar och damer sopm läro långt mera konungskt sinnade än konunnIgen sjelf, och antingen gå helt och hållet:t i hoflifvets halfslummer eller hylla det af ddet Mark-Pommerska junkerskapet representeraåde jknektväldet, Några bära till och med, på dden inflytelserike generaladjutanten von Gerlackhs vis, hoflifvets, knektväldets och pietismerns hela fullständiga tricolor till allmänt åskådandde. -; Man erinrar sig nu lifligt den audiens, soom nationalförsamlingens deputerade hade om nattten efter den 2 Nov. 1848 i Sanssouci, ddå man sökte förmå IH. Maj:t; att afstå från mininisteren Brandenburg-Manteuffel och förenna , sig med nationalförsamlingen. Jag har nu een .gång, — yttrade då H, Maj:t — inlåtit miig