Aftonbladet – 27 juni 1851, sida 2

Den oro, de ollkartade TOTCISCI, UEell JaSiluaj ov sinnena och de farhågor som dessa manöv-da cer förorsakade, kunde icke underlåta att med-gä föra sina följder uti det dagliga lifvet. Affä-ka rerna begynte afstadna, fabrikanterne vågade ej spekulera i nya företag, arbetsförtjensten mi aftog och fonderna visade starka symtomerira! til fallande i samma mån som tidpunkten för yt revisionsfrågans afgörande i församlingen nalfö! kades. ge Men nu bar det så olyckligt till för ordningens vänner,, som spekulerade på nya oordningar, och så lyckligt för republiken, att det fordrades tre fjerdedelar af lagstiftande församlingens röster för att besluta om en revision, och derefter skulle en serskild konstiF tuerande församling .i och för den saken sam5 mankallas; men som intetdera af de monarten kiska partierna ville släppa in det andra tilllra väldet, och någon öfverenskommelse eller hvad li man kallat fusion emellan dem inbördes ochfö med det bonapartiska partiet, oaktadt mångalJ)e försök, icke blef möjlig, så hände det sig att det behöfliga röstantalet för revisionen ej kanls vinnas i församlingen. ha Detta anses nu af alla .de republikanskaut tidningarna för en fullkomligt gifven sak, och utgör det nya vigtiga factum som man harjsl: att taga vara på. Att allmänna tänkesättetSc äfven är enigt i detta afseende kan man slutase deraf, att affärer och kommers på de sednastew. veckorna åter begynt repa sig och fonderna! stigit så, att femprocentsobligationerna nu äro h: uppe ända till nära 93, den högsta punkt dere uppnått sedan Februarirevolutionen. be Ett högst betydande resultat måste nu vi-Jv! dare följa häraf, om icke något oväntadt meli lankommer, nemligen att presidenten Louis Bonaparte afträder sitt embete nästa år, attte nytt presidentval kommer att ske i laga ord-h ning och att republiken i och med detsamma, uj är för framtiden befästad och kan fortgå i fredlig utveckling. lv Men detta åter är ett resultat som hvarken Louis Bonaparte för sin person önskar, af det sy skäl vi ofvan angifvit, eller de stora kontia nentalmakterna vilja medgifva, i fall någon tr möjlighet finnes att förekomma det. Den ? franska republikens bestånd är i den dyna-7 stiska politikens och hofvens ögon den störic sta olycka som kan träffa verlden, hvilken de a anse vara detsamma som deras egna intresI sen; och i fall de icke till dess förekommande omedelbart våga ett anfallskrig mot Frankrike b — i fall icke detta skulle vara meningen med 3 de stora härmassor som ännu alltjemt hållas u på krigsfot — så är det åtminstone troligt att t de söka gynna och befrämja en förlängning ? Jaf Louis Bonapartes presidentskap, såsom, if deras tanka, af två onda ting i allt fall det I minsta. 2 Också finner man af de sista tidningarna f från Paris, att den bonapartistiska fraktionen ännu ingalunda gifvit tappt. Revisionssaken t anser väl partiet förlorad; men tidningen Con4 Istitutionnel, som är Louis Bonapartes förnämIsta målsman hos allmänheten, och som har a len stor cirkulation, har å nyo dragit till strids 3 för att grumla upp sakerna. Det har nu gått ? så långt att nämnde tidning rent af gripit till : hotelser, och förmenar att om icke lagstif-, tande församlingen vill tillåta en förändring 1 af konstitutionen, så skall det suveräna folket sjelf å nyo utvälja Louis Napoleon till president år 1852. Detta språk af en bland presidentens organ ner är högst märkvärdigt derföre att det åsin ; ) j 4 j vC 1 dosätter den ed, som presidenten högtidligt, aflagt, att följa och upprätthålla konstitutionen, trotsar och utmanar den lagstiftande församlingen, och sålunda rent af utgör ett slags förräderi, men likväl icke blifvit föremål för något åtal. Emedlertid har ett så djerft framträdande blifvit å andra sidan af de republikanska och konstitutionen tillgifna organerna mött med de mest energiska protester, och vi tro säkert att! det skall vara af intresse, äfven för den svenske läsaren, att taga del af det yttrande en af de bästa tidningarna, Le Sitcle, i detta afseende innehåller, emedan det tydligt visar, att! den moderata, men likväl uppriktiga republiIkanismen, som har en ergan i nämnde tidning, anser det genom nuvarande grundlag! skapade statsskicket numera stå på säker botten. Le Siecle vänder sig nemligen först till åklagaremaktens organer med en förebråelse -Iför det den låter sådana anfall, som det omtalta i Le Constitutionel passera, och yttrar . Iderefter: Nå väl mine herrar, emedan j ej viljen röra på eder, j, som annars ären så verksamme mot jurnalismen, så skola vi slå till, och icke tröttas af att fortfara dermed. Se här hvad vi hafva att säga åt Constitutionnel: Vi, som också tillhöra folket, vi och hela den sansade demokratien med oss förklara, att vi skole upprätthålla den lagstiftande församlingen i alla dess konstitutionella och lagliga åtgärder, vi skole upprätthålla dess fulla rättigheter genom alla medel. Presidentens embetsutöfning kan icke fortfara hvarken konstitutionelt eller inkonstitutionelt. Ingen förlängning är möjlig. Vi underrätta er på förhand, att den dagen då: Louis Bonapartes embetstid är utlupen, skole vi, enligt vär pligt och vär rättighet, upphöra att erkänna honom såsom president. : Vi förklara, att vi skola betrakta såsom af noll och intet värde, såsom upproriska, inkonstitutionella, såsom ett attentat mot folksuveräniteten, alla de röster som tillfalla honom emot konstitutionen. Detta har redan förut blifvit sagdt; vi bekräfta det nu hög.Itidligt. Låten er ej vaggas af någon förhoppning, att vi häruti skola afmattas, och nöja oss att rikta våra blickar bedjande åt himlen. Nej, vi skole icke underkasta oss, icke en dag, icke ens en timma! Kommen ihåg dessa ord, hvarmed man redan svarat på edra hotelser: vi skola icke tillåta presidenten att bibehålla -sin makt en timma öfver den lagliga tiden. Man gör icke en sådan förklaring utan att sIhafva en fast beslutsamhet i sitt hjerta. Komd men väl ihåg detta, och tvingen icke en dag tflere millioner menniskor att påminna er derom. it! Och nu, försöken om j så tycken,att fort;y farande hota folkets representanter att förstöra aa