Aftonbladet – 25 juni 1851, sida 3

RÄTTEGJÅNGSoch POLISSAKER. Ibland de omsständigheter, som öka det förvånande af den Almqvistska katastrofen, och utvisa en blindhet och ett sätt att gå till väga hvilket ger allt mera anledning, att en fullkomlig fränvaro af omdöme varit rådande i hans sednare handlingar, har det numera yppat sig att han i ett vid sitt afvikande efterlemnadt bref til hr öfverhofpredikanten Nordenson, under uppgift att han på kort tid mäste företaga en resa, bedt hr N. inlemmna en ansökning om permission frän tjenstgöringen säsom regementspastor. Det har under ett sednare polisförhör för öfrigt blifvit upplyst, axtt Almqvist först af ryttmästaren von Schewens son, tiisdagen efter pingst, blifvit underrättad, att ryktet oom förgiftningsförsök m. m. kommit i omlopp, och trolligen hade detta utgjort anledningen till hans beslut :att resa morgonen derpä. — Förliden mändag hölls på rädstufvurättens 5:te afdelning ransalning med f. d. vaktmästaren i justitiekollegium, Lwdqvist, tilltalad för det han sökt arbete ä ett falskt i hr lagman Runebergs namn skrifvet betyg. Målsägaren, d. tullinspektoren Nelson, berättale, att sedan aan anmodat tulluppsyningsmannen Freij att skaffa Nelson en pålitlig person, som skötte hans hästar, hade Freij den 26 sistl. Maj, åtföljd af Lundqvist, kommit till Nelson, då Lundqvist förklarat sig villig att: ätaga sig skötandet af Nelsons hästar. På fråga, om han kunde uppvisa nägra betyg, hade han svarat,, att han innehade tvenne prestbetyg och ett annat bestyg af lagman Runeberg, men att han icke vore sösker, huruvida han kunde leta reda på det sednare, hvilket han likväl kort derpå till Nelson aflemnat. Lundqvist, som på de sednare ären lärer varit i lindrig grad svagsint, hördes härefter jemte sin äfven närvarande hustru, och inhemtai deras berättelser, att mannen Lundqvist 1515 söka nägon befattning vid Längholmen och för sådant ändamål anmodat en vaktmästare i magistraten att hos lagmar Runeberg anhälla om Lundqvists afskedsbetyg; men då nämnde vaktmästare icke verkställt detta uppdrag, hade de vändt sig till en person vid pamn Gustafs son, som då var utan tjenst, men nu skall vara taf feltäckare hos norske ministern. Gustafsson hade efter ett par dagar infunnit sig hos Lundqvist oeh af lemnat det i lagman Runebergs namn falskeliger skrifna betrget, hvar fanns teeknadt: Lösen 3 rdr 16 sk. bko, hvilken lösen Lundqvist äfven betalt till Gustafsson. Båda makarne bedyrade, att de icke haft nägon aning om betygets falska beskaffenhet och aldrig förr än nu uppvisat detsamma. Ordföranden fästade likväl Lundqvists uppmärksamhet derå, att lagman Runebergs namoteckning, som vore mycket egen och borde vara känd af Lundpvist, alldeles ieke liknade namntetekningen under det falska betyget; men härå genmiälde Lundqvist, att han hvarken vore skrifkunnig eller: förstode att skilja den ena stilen frän den andra. Mälet uppskötts till den 30:de i denna månad, till hvilken dag taffeltäckaren Gustafsson skulle kallas. — Förre glasmästarearbetaren Rydahls hustru, Anna Catharina Rydahl, hade af arbetskarlen Nordströms hustru, Christina Nordström, i polisen blifvit angifven att hafva tillgripit en Nordström tillhörig sjal, och hade vrid hos Rydahl anställd visitation äfven påträffats en sjal, hvars utseende slog in med den beskrifning hustru Nordström lemnat, och hade sjalen derföre blifvit anhällen. Hustru Nordström berättade, att hon, som bor i huset M 17 vid Träskgatan, en afton efter klockan 10 i anledning af någon oenighet mellan värden och värdinnan, med hvilka hon bor i samma rum, gätt ut och satt sig på trappan med sjalen öfver hufvudet. Efter det hon här tagit sig en liten lur, hade hon kl. half 12 vaknat, då sjalen varit putsweg. Näyra dagar dereftter hade hon af äkaredrängen Jansson blifvit underrrättad, att Rydahl innehade sjalen hvarföre hon i ppolisen angifvit saken. Hustru Rydall åter pästod, att sjalen vore henne illhörig och att hon köpt den för 2!V, år sedan för 3 rår Fga. DBåaa parterna åberopade vittnen, som skulle kunna genkänna den omtvistade sjalen på vissa fläckar och igenstoppade häl; och uppsköts med anledning deraf mälet till den 30 d:s. — Skräddaren Ö. hade till rädstufvurätten instämt sin hustru, med påstående om äktenskapsskilnad för af hustrun begånget horsbrott. Vid mälets påropande förliden tisdag inställde sig käranden genom ombud och svaranden personligen. Kärande ombudet företedde tvenne bevis, att mannen oafbrutet vistats Eskilstuna under den tid hustrun här i Stockholm blifvit hafrande med ett af henne framfödt barn, oc! biföll rätten ombudets begäran att få de personer som utgifrit betygen, edeligen afhörde vid rädstufvurätten i Eskilstuna. — Rådbusräuens 5:te afdelning bar en längre td varit sysselsatt med handläggning af mål instämde af förre polisbetjenten G. R. Spängberg, dervid denre yrkat ansvar efter 18 kap. 1 4 missgerningsbalker, tör det han skulle hafva blifvit beskylld att vara d:r som tillgripit de:n 100 rdr bankosedel, hvilken boristals från mamscell Lindström, under den tid kon sisom resande hyrde rum af Spängberg. Det torve vara kändt, att .S. började ätalen mothr Carl Lorenz; :r, men som hrr L. med 11 vittnen styrkte motsa:sen af hvad näggra stadssoldater, hvilka S. äberopat,. rättat, så reduacerade sig hela åtalet till en nullitet,. nen öfver hvilkgen utgång af saken S. likväl besvär. ti sig hos hofrättenn. Nu stämdes mamsell Lindströn ör samma sak;, men under ransakningens lopp har