Aftonbladet – 25 juni 1851, sida 2

märkte våra .Wöfarande att de blifvit sedda briggen manöwv erade sålunda, att den när made sig till dem; efter tio minuters förlop; befunno de sig på femtio stegs afstånd frå hvarandra. Kapten en visade sig i fören. D: prejade konungen a 2 honom och tillbjöd ho. nom en ansenlig beiöning om han ville om: bord emottaga honor v och hans tre följesla. gare samt föra dem till Corsika. Kaptener afhörde förslaget; de. på vände han sig til besättningen och gaf h alfhögt en befallning hvilken Donadiere ej kunde höra, men de han troligtvis ändå fattacle genom den åtbörc som beledsagade den; ty straxtgaf han Langlade och Blancard befallning at. utföra en manöver, som hade till änslamal att aflägsna båten från fartyget. Dessa lydde med sjömäns blinda ifver; men konungen stam pade med foten: i sHvad gör ni, Donadiere, hvad gör ni?s utropade hanz ser ni icke, attfartyget kommer emot 0ss? Jo, vid min själ, det serjag nog . .. Lyd, Langlade; gif akt, Blancard! Ja, han kommer emot oss, och jag märkte det kanswke alltför sent. Det är bra, det är bra; kom hit nu då Han lade sig mot rodret och gaf det en så plötslig och häftig rörelse, att baten, tvungen att ögonblickligen taga annan riktnin g, tycktes sätta sig deremot, likasom då en; häst ej lyder betslet; slutligen gaf den dock vika. En ofantlig våg, uppdrifven af jätten, s om närmade sig, bortförde båten som ett lö f; briggen var blott några fot akter om hon om. Åh, förrädare! utropade konunge n, som nu först varseblef kaptenens afsigt; i . letsamma framdrog han en pistol ur sin görceel och ropade: Till äntring, till äntring! Him försökte att skjuta på briggen, men krut et var fuktigt och brann ej. Konungen blef yrsin