Aftonbladet – 25 juni 1851, sida 2

NN en tillika med den af vågorna uppslukade båten; i dess ställe företedde sig vid horisonten, likt en underbar hägring, Neapel och dess ståtliga vik, och utan tvifvel uppstod första tankan på den olyckliga expeditionen til Calabrien just under dessa dagar af berusning, som följde på didsångstens timmar. Som konungen ännu var okunnig om hvilken mottagning som väntade honom på Corsika, antog han tills vidare namn af grefve de Campo Mello, och det. var under detta namn,som han den 25 Augusti landsteg i Bastia. Men hans försigtighet uträttade ingenting; redan tre dagar efter hans ankomst var ingen mera okunnig om hans närvaro i denna stad. Folksamlingar bildade sig straxt, ropen: aLefve Joachim! hördes, och konungen, som fruktade att störa det allmänna lugnet, lemnade samma afton Bastia, tillika med sina tre fölieslagare och sin mammeluck. Två timmar derefter anlände han till Viscovato och klappade på porten hos general Franceschetti, som under hela tiden af Murats regering varit i hans tjenst, och som, efter att på samma gång med konungen hafva lemnat Neapel, hade återvändt till Corsika, för att, tillika med sin hustru, bebo sin svärfars hem Colona Cicaldis hus. Generalen höll just på att supera, då man tillkännagaf att en främling begärt att få tala vid honom; han gick ut och fann Murat isvept i en soldatkappa, med en sjömansmössa nectryckt på hufvudet, långt skägg och i soldatbenkläder, damasker och skor. Generalen stod der helt förvånad; Murat riktade på honom sitt stora, svarta öga; sedan, i det han lade sina armar i kors, sade han till honom: Franceschetti, mar ni vid ert bord plats för er general, som är hungrig? Har ni under ert tak en fristad för er konung, som är fågelfri?a (Ferts.)