Aftonbladet – 25 juni 1851, sida 1

ni att jag är konung, och att det är jag som befaller ? Sire, svarade Donadieu, här finns en mäk tigare konung än ni, det är Gud; det finrs en röst. som !juder högre än er röst — det är storraen . .. Lät oss fi rädda ers majestät, om det är möjligt, och begär ingenting mer af OSS. ..0 I detta ögonblick klyfdes horizonten af cå blixt; en åskknall, närmare än den första, lät höra sig; ett lätt skum uppsteg på vattenyt: 1 och båten skälfde, såsom hade den haft lif Murat började inse att faran nalkades; då uppsteg han, småleende, kastade sin hatt bakom sigg, skakade sitt länga hår och insöp stormen, så som om han insupit krutröken: soldaten var färdig till strid. Sire, sade Donadiere, ni har sett många bataljer; Ikanske har ni aldrig sett någon storm: om ni är nyfiken att få se detta skådespel, så håll er fast vid masten och betrakta; ty snarc kommer en sådan.v Hvad skall jag göra? frågade Murat; kan jag icke hjepa till med något? Nej, icke för ögonblicket, sire; sedan skola vi kanske använda er vid pumparna . . . Under detta samtal hade ovädret tilltagit; det kom öfver de resande likt en kapplöpningshäst, utflåsande blåsten och elden genom sina näsborrar, framgnäggande åskan och uppkastande vågornas skum under sina hofvar. Donadiere tryckte på rodret, båten gaf efter, liksom hade den insett nödvändigheten af en ögonblicklig lydnad, och vände nu aktern åt vinden; windstöten gick nu öfver, i det den lemnade efter sig det darrande hafvet, och allt tyckttes åter blifva lugnt. Stormen tycks tes hemtaa andan. . Skola . vi slippa undan med denna vinds stöt?. fråågade Murat. Nej, ers majestätv, svarale Donadiere