Aftonbladet – 25 juni 1851, sida 1

för makrillfisket ej nu varit inne, så hade jag ej ens kunnat få denna usla farkost, eller också hade jag måst uppsöka den i hamnen; men bevakningen är sådan, att jag väl kommit in, men troligen ej kommit ut.s Den är väl åtminstone stark nog? sade Blancard, Pardieu! Du vet väl hurudana plankor och spik äro, då dei tio år legat i salt vatten. Under vanliga förhållanden skule man ej vilja begagna sig deraf, icke ens för att fara från Marseille till slottet Ifs; men i ett sådant fall som det här skulle man kunna segla kring jordklotet i ett nötskal., Tyst! sade Donadieu. Sjömännen lyssnade: ett aflägset mullrande hördes, men så svagt, att det fordrades ett sjövahdt öra för att kunna urskilja det. Jå, ja, svarade Langlade; det är en varning för dem som hafva ben eller vingar att återvända i sitt bo, hvilket de aldrig bordt lemna.x Äro vi längt ifrån öarna?, frågade Donadien lifligt. Omkring en licue.n Styr då dit.. rOch hvarföre det då? sade Murat; i det han reste sig upp. För att der inlöpa i hamn, om vi kunna det .. . Nej, nej!s utropade Murat; sjag vill ej mera sätta min fot i land förr än på Corsika; jag vill ej en gång till lemna Frankrike. Dessutom är hafvet lugnt, och, se der, nu blåser vinden upp igen., Fira seglet!s ropade Donadieu. Langlade och Blancard skyndade att utföra manövern. Seglet gled utföre masten och nedföll på bottnen af fartyget. ;Hvad gör ni?s ropade Murat, Glömmer