Aftonbladet – 23 juni 1851, sida 3

hade cj lingre mod att försvara sitt lif, icke ens genom flykten, han befann sig i ett af dessa ögonblick af nedslagenhet, som ibland fatta äfven den starkaste man, och oförmögen att yttra någon tanke, rörande sin egen säkerhet, öfverlemnade han åt herr Marouin att efter eget godtfinnande draga försorg derom. I detta ögonblick återvände en fiskare, sjungande, i hamnen. Marouin vinkade åt honom att nalkas; han lydde. Marouin började med attaf denne man upphandla all den fisk, han fångat; och sedan han betalt honom, lät han några guldmynt blänka för hans ögon, och erbjöd honom tre louisdorer, om han ville öfverföra en passagerare till den briggen, som syntes midt emot Croix-des-Signaux. Fiskaren gick in derpå. Denna utsigt till räddning återgaf Murat på ögonblicket all hans styrka; han reste sig upp, omfamnade hr Marouin, ålade honom att uppsöka hans hustru och till henne öfverlemna förr omniämnde volym af Voltaire; derpå hoppade han i båten, hvilken straxt aflägsnade sig. Den var redan på något afstånd från stranden, då konungen hejdade roddaren och tecknade åt Marouin att han hade glömt något. På stranden låg verkligen en nattsäck, i hvilken Murat hade nedlagt ett par dyrbara pistoler, med beslag af förgyldt silfver, hvilka han erhållit till skänks af drottningen och på hvilka han satte ett ofantligt värde. Knappt var har nog nära stranden att hans röst kunde höras. då han för sin värd tillkännagaf orsaken til Isin återkomst. Denne tog strax nattsäcken och utan att afvakta Murats landstigning, ka stade han den till honom från stranden 1 bå ten; då nattsäcken nedföll, gick den upp oci Jen af pistolerna föll ur. Fiskaren kastad Iblott en enda blick på det kungliga vapnet Imen den var tillräcklig för att låta honom be märka dess dyrbarhet och väcka hans miss