Aftonbladet – 23 juni 1851, sida 2

det skeppsbrott, hans konungavärdighet lidit. Deribland var först och främst en påse guld, vägande omkring hundra skålpund, ett värjfäste med konungens, drottningens och deras barns porträtter, samt handlingarne rörande hans familjs medborgerliga ställning, inbundna i sammet och prydda med hans vapen. Murat sjelf hade behållit på sig ett bälte, inuti hvilket funnos förvarade, bland några dyrbara papper, omkring tjugo oinfattade diamanter, hvilka han sjelf värderade till fyra millioner. Då alla dessa förberedelser till afresan voro gjorda, blef det öfverenskommet att en bått från briggen skulle följande dagen, den 1 Augusti, klockan fem på morgonen, afhemtar konungen vid en liten vik, som låg tio minu—ters väg ifrån det landthus, han bebodde. Konungen tillbragte natten med att för herr Marouin uppgöra en marchruta, med hvars tillhjelp den sednare skulle kunna uppsöka drottningen, som, efter hvad jag tror, då befann sig i Österrike. Murat hann att fullborda marchrutan, i samma ögonblick han skulle bege sig af, och då han öfversteg tröskeln till denna gästfria boning, der han funnit en tillflykt, öfverlemnade han vägvisaren åt sin värd, tillika med en liten volym aff Voltaires arbeten, i stereotyp upplaga. Ne-: danför sagan om Micromågas hade konungen. skrifvit: 7) Lugna dig, min älskade Caroline; ehuru mycket olycklig, är jag dock fri. Jag reser, utan att veta hvart; men öfverallt skall mitt hjerta tillhöra dig och mina barn. — J. M.n Tio ninuter sednare, afvaktade Murat och hans värd på Bonettes strand ankomsten af len båt, som skulle föra flyktingen ombord på fartyget. Sålunda väntade de ända tills middagstiden, ) Denna volym finnes ännu qvar i Toulon, bos herr Marouin.