Gerna. Din häst är ännu icke afsadhd, och så snart man sadlat min, så kommer ag och hemtar dig.n Marouin gick ut. Bonafoux stod ännu vid fönstret, försjunken i tankar. För öfrigt märkte ej fruntimmerna på stället eller tycktes de åtminstone ej märka hans tankfullhet, helst de voro sysselsatta med förberedelserna till frukosten. Efter fem minuters förlopp, inträdde Marouin; allt var i ordning. Advokaten och hans gäst stego till häst och styrde skyndsamt kosan åt hafvet till. Då de kommit till stranden, saktade kaptenen sin häst; nära en halftimma red han längs åt stranden och tycktes fästa största uppmärksamhet på kustens läge. Marouin följde honom, utan att framställa någon fråga om orsaken till denna undersökning, hvilken Idessutom, i hans eg:enskap af sjöofficer, borde synas helt naturlig. Slutligen, efter en timmas bortovaro, återkommo de begge herrarne till landthuset. Marouin ville låta afsadla hästarna; men Bonafoux satte sig deremot, under försäkran, att han vore nödsakad att straxt efter frukosten återvända till Toulon. Kaffet hade också knappt hunnit förtäras, då kaptenen steg upp och tog afsked af sitt värdfolk. Marouin, som äfven i och för sina affärer måste skyndsamligen återvända till staden, steg på samma gang till häst, och de begge vännerna begåfvo sig på vägen till Toulon. (Forts. följer.)