allt detta måste jag nu lemna! Säg, Brune är det då icke möjligt att få qvarstanna denna vrå af den franska jorden?... Sire, ni smärtar mig mycket., svarade mar skalken. Det är sant; lätom oss ej mera tala om de! här saken! Vet du något nytt? ,Kejsaren har lemnat Paris, för att fören: sig med armeen; 1 detta ögonblick slåss mar troligtvis . . . Man slåss i detta ögonblick, och jag it icke med! Ack, jag känner att jag på en ba. taljdag hade kunnat vara honom till stor nytta Huru gerna skulle jag icke ha angripit dess: eländiga preussare och dessa nedriga engelsmän! Brune, gif mig ett pass, jag vill beg mig af i sporrsträck, iag skall upphinna armeen, jag skall ge mig tillkänna för en a öfverstarna och säga till honom: Afstå åt mig ert regemente; i spetsen för detta skall jag angripa fienden; och om kejsaren ej på aftonen räcker mig handen till försoning, då skjuter jag mig för pannan, derpå ger jag er mit hedersord!... Gör hvad jag ber er om, Brune. och huru detta än må sluta, så blir jag dock skyldig er en evig tacksamhet! Omöjligt, sire! i Godt, låt oss då ej mera tala derom.v Och ers majestät lemnar Frankrike ?, Det vet jag icke; för öfrigt, om ni åte träffar mig, marskalk, så verkställ edra order och lät arrestera mig; detta är också ett sät att göra något för mig!... Lifvet är för mig i dag en tung börda; och den som. befria mig derifrån, blir alltid välkommen. Farvil, Brune lb Härvid räckte han sin hand åt marskalken, som ville kyssa den; men Murat utbredde sina armar, och de begge gamla krigskamraterna höllo hvarandra ett ögonblick slutne :