Aftonbladet – 21 juni 1851, sida 2

önskan och insåg äfven dess ändamål. Med den intagande förbindlighet, alla som kännt denne man funnit hos honom. sacs hon då till mig: Hör på, dylika detaljer kunna ej gerna meddelas muntligen och på en så kort stund; dessutom, om också mitt minne kunde förhjelpa mig till att ej förglömma en enda af dessa omständigheter, så är kanske ert mindre troget; och om jag ej misstar mig, så vill ni icke förgäta något af hvad jag kommer att meddela er., Skrattande bejakade jag denna förmodan. Nåväl! fortfor generalen, jag skallimorgon sända er ett manuskript; dechiffrera det så godt ni kan, öfversätt det, om ni så finner för godt; låt trycka det, om det lönar mödan; det enda vilkor, jag dervid fäster, är att ni ej utsätter alla bokstäfverna i mitt namn, emedan jag då kunde vara säker om att allrig mera få återse Neapel. Hvad sannfärligheten beträffar, så ansvarar jag derför; ty len berättelse, manuskriptet innehåller, har blifvit utarbetad efter mina egna hågkomster ller på grund af officiella handlingar., Detta var mer än jag kunnat begära, också ackade jag generalen på det högsta, och ådasalade min längtan att få läsa manuskriptet sålunda, att jag tog hans formliga löfte att an påföljande dagen skulle sända mig det. Generalen höll ord. Detta manuskript, författadt af ett åsyna ittne, och öfversatt i hela dess kraftfulla troet, framlägga vi alltså nu för våra läsares blickar. IL Toulon. Den 18 Juni 1815, på samma timma, som Curopas öde afgjordes vid Waterloo, vandrade n man, klädd som tiggare, på vägen emellan Poulon och Marseille. Då han kommit till