Aftonbladet – 19 juni 1851, sida 3

d. ns meny, yttrade till sina officerare: Fienden utsträcker sina flyglar för långt; det är afltid att stäcka dem., i er i nh ss TR hd 5SA U 1 , ut JO RR . Fe I Å a ; f t t .l enkelt. ) underrättade sig icke en enda gäng om de ärebetyIman emellertid kom att inbjuda henne till en bal, på Washingtons arm, emottog hon med godhet allas; I vördnadsbevis, gjorde nägra slag och drog sig derpå JTtillbaka. .Isina egor och gifva sina ordres. Isade hon, men jag skall känna mig lycklig att dellarmeens strider, visade en stor otälighet att se den Och efter att ha satt öfver floden, vann han en seger som räddade Amerikanska Unionen. Nyheten härom tillfördes hans mor genom en svärm af vänner som skyndade till för att lyckönska henne. Hon gladde sig med dem åt fosterlandets lycka; och när berömmet .löfver Washington blef för starkt, afbröt hon allvarsamt: Detta är smicker, mina herrar! Georges skall minnas, hoppas jag, de förmaningar jag gifvit honom; han skall icke glömma att han blott och bart är en unionens medborgare, som Gud gjort lyckligare än andra., När hon fick höra lord Cornwallis tillfångatagande vid Yorktown, tänkte hon icke på sonens ära, men utbrast: Lofvad vare Gud! Vårt land är fritt och vi få I fred !n Ett rikt gifte hade gjort Washington till en af de förmögnaste possessionater i unionen och han ville dä mänga gänger förmå sin moder att komma och bo på -hans vackra Mount-Vernon, men hon qvarstannade vid Fredriksburg för att sköta om den lilla farm, som tillhörde henne i enkesäte. Vid 82 ärs älder såg man henne ännu alla morgnar stiga till häst: för att tillse Hennes inkomster voro särdeles mättliga, men förvaltades med så mycken hushällning, att de medgäfvo henne att bispringa ett stort antal olyckliga. Aldrig anropade, i dessa orons tider, en af kriget ruinerad landsman hennes deltagande förgäfves; hennes talesätt var: Medlidandet finner alltid någonting uti den börs, . som icke är söndrig.n, En plågsam sjukdom — kräftan i underlifvet — nödgade henne ändtligen att hälla sig hemma, men ännu då fortfor hon att sköta sina affärer. Öfverste , Fielding-Lewis, hennes mäg, erbjöd sig att hjelpa henne med dem; Tack, Fielding, svarade hon; jag önskade väl att ni hölle mina böcker i ordning, ty edra ögon äro bättre än mina, men i öfrigt förmär jag ännu sjelf hjelpa mig. Hon hade på sju är icke sett sin son Georges, alltid hindrad derifrån af kriget. När slutligen de förenade armåerne ätervände ifrån Newyork, kunde Washington taga vägen öfver Fredriksburg. Han sände ett bud förut för att fråga sin mor huru hon villel emottaga honom. nEnsam, svarade modren. Och öfverstebefälhafvaren för de segerrika amerikanska trupperna, fäderneslandets befriare, ärhundradets hjelte begaf sig ensam, till fots till dens boning, som han, enligt eget uttryck, betraktade säsom upphofvet ej blott till hans dagar, men äfven till hans ära. Mistriss Washington emottog sin son med känslofull ömhet; men hon talade icke nägot om den ära, han skördat. Hvad han gjort, tycktes henne helt Jag har undervisat honom i dygden, sade hon; äran är blott en följd af den! Hon talade med honom om hans gamla vänner, kallande honom med hans barndoms smeknamn och gelser som öfverallt visades unionens räddare. När anställd till ära för Cornwallis besegrare, vägrade : hon icke. Dansens dagar äro för mig längesedan förbi, taga i den allmänna glädjen., De franska officerarne, som deltagit medi befrielseovanliga qvinnan. Hon syntes, midt under balen, klädd efter gammalt bruk för Virginiskor och, stödd Fransmännen stodo slagne inför denna styrka och enkelhet i förening, som höjde henne öfver hennes storhet, och när hon med Washington passerat ut, kunde en af dem icke äterhålla utropet: pSådana mödrar förklara sådana barn!s Innan sin äterresa till Europa begaf sig Lafayette till Fredriksburg för att aflägga ett besök hos sin generals moder. Markisen räkade att finna sin ärade väns mor sysselsatt med arbete i trädgärden. Hänförd af sin känsla talade markisen om revolutionens lyckliga resultater, om den ärofulla framtid, som öppnade sig för det pän,ttfödda Amerika, under uttryck af sin varma beundran för Washington; men till alla de loftal, som gällde den sistnämnde, svarade hans mor helt enkelt, att hon icke var förvånad öfver Kvad Georges gjort, emedan hon alltid hade känt honomi) säsom verkligt god! Så hade denna enkla själ fat-; tat att hvarje stor handling utgår ifrån hjertat. b Lafayette lemnade mistriss Washington icke förr, än han begärt och erhällit hennes välsignelse, liksom e hade hon varit hans egen mor. t När Washington blifvit utnämnd till president i den nya republiken, kom han att se sin mor. ; Folket, sade han, har valt mig till de Förenta Staternas förste embetsman och jag kommer för att säga eder mitt farväl. När tiden för mitt uppdrag l, är slut, får ni äter se mig i Virginien.. h Du skall då ej mer träffa mig! svarade modern; li men gä; kära min Georges, fyll din bestämmelse ochåb vare himlens näd med dig!2 I Vid dessa ord öppnade hon för honom sina armar. s Presidenten dröjde länge med hufvudet lutadt motC den sjuka gummans axel, som med sina darrande händer smekte hans ansigte. Han fällde ymniga tä-S rar och kunde icke lösslita sig från denna sista om-l famning; det var den hjeltemodiga modern som först a återtog sitt lugn och mildt afskedade sonen. Men hennes aningar voro icke bedrägliga: hon dog kort efteråt i en älder af 85 år. Under sina sista dagar, säger den amerikanska biografen, talade hon lf; ofta om sin gode Georges, aldrig om presidenten eller d generalen. Anförtroende åt Gud sin son och sitt land, uppgaf hon sin sista suck. g Denna märkvärdiga qvimas stoiska fasthet var allL tid mildrad af fromheten; hon fann uti sin tro-en 4 outtömlig källa till tröst och detta hjertats mod, som gjorde henne till en spartansk Christina. Hvarje dåg!y drog hon sig undan i en afsides nejd och der, i åsyn!p af skapelsen, hade hon, efter sitt uttryck, ett samtal lb med. Gud, hvarifrån hon alltid lugn och nöjd åter-1 vände. (Öfvers. ur Magazin Pittoresque, 1850.) C S (! — KoONSTNOTISER FRÅN FINLAND. Ifrån Sve-! rige hafva till Abo inkommit en af Finska Konstförs eningen beställd och af den berömde landskapsmälaren hr Billing utförd tafla, hvarutom tvenne -land-l, skapsstycken, målade af samma hand på enskild be-!7 ställning. Vår landsman grefve Gustaf Ph. Armfelt;ly som med förkärlek egnat sig ät mälarekonsten och under vintern tagit lektioner deri för hr Billing, an-v lände med samma lägenhet och medförde. ätskilliga i olja mälade taflor, hvilka, enligt allt hvad vi kunna förutse, lemna de bästa förhoppningar för framtiden. Hr Löfgrens Amor och Psyche anlände äfven i förrgår. Konstföreningens exposition Harnyligen blifvit riktad med ett skönt fruntimmersporträtt, mäladt af hr Staaff i Stockholm och tillhörigt d:r Dammåert i Willmafistrand, samt med en särdeles vacker landskapsmälning af hr Billing, och hvilken, inlöst af konstföreningen, är ämnad att tjena till föresyn vid dennas ritskola härstädes. (P. T.) HANDELS-UNDERRATTELSER. i VEXELKURS. 4 HAMBURG d. 43 Juni. Paris 3 m. 1893,, k. s. 488! , AR ATT n C J d — London 3 m..43..23,, 3 k. s. 13. 4!4. — Amsterdam 2 m 55.85, k. s. 55. 70. a, I Kurser å Svenska Obligationer. . I Hamburg d. 13 Juni. Köpare Säljare. 9674. AA AA K ti .4?, Bruksegares Hypotheksobl. . . 49), Östgötha d:o 1846 — 49, Smålands d:o 1849 93, 937). I Wermlands d:o 1851 93,, 9317.