tugal, afkylde hans brännheta tinningar och hviskade tröstande: se så, min gubbe lilla, lugna dig!h Hvad slutligen m:r James Wagg beträffar, så suckade han liksom handelsexpediten bedröfvad: hon gaf mig korgen, och satt länge med hufvudet sorgset lutadt i händerna. Hans sista ord till Emili var detsamma som kung Carl den Förstes på schavotten: remembera och så reste han 1 ett anfall af spleen ner till Italien och spatserade upp på Vesuvius i sällskap med sin countryman mir Pust, Men frågar honom någon ung dame, eller nyfiken flicka: nåh, m:r Wagg, varar den der expositionen länge, och är det verkligen så roligt att komma dit, som man påstår? så svarar han blott: res sjelf, milady, res sjelf, så får ni seln (SLUT.) — ÖvanniG risk. Från Söderhamn berättar tidhingen Helsi,, att man i Skärgärden fångat en fisk, som är sju tum lång, i förhållande till längden mycket tjock, har inga fjell, men på sidorna flera rader korta benhårda taggar och under hufvudet är försedd med sugrör. — SPÅDOM OCH ÖNSKNINGAR. I Carlshamns Allehanda lästes nyligen följande: Fiksom förlidet är bland allmogen kringfördes en spådom att Strömma bomullsspinneri skulle ä viss dag sjunka med kringliggande landstrakt till en mils omkrets, så ät nu en annan spädom, hvilken hotar Christianstad och landet deromkring inom tre mil med ett lika rysligt öde. Om hofrätten täcktes taga detta ad notam cch rättvisligen afgöra nägra der gamla mäl från trarterna utom det hotade området, innan densamma nctdsjunker, så vore det ju ganska klokt, och för sådan händelse anse vi oss endast böra tillägga, att den väntade katastrofen säges skola inträffa vid Michaelstiden detta är, eller rättare den 21 instundande September, som annars skolat vara en söndag; men vau liga söndagstecknet i Almanachan är till bevis på spå domens riktighet, äfven efter de stjernkunniges: ot; servationer, alldeles utelemnadt för berörde dag, hv:! ket enhvar kan finna, som gör sig mödan att se uti årets Almanach till Lunds horisont.,