frågade Emili skälmaktigt det andra förlofvade paret. ,Och så komma väl pappa och mamma att för det mesta hålla sig 1 Stockholm på nöjena der-, fortsatte den obeskedliga Emili, nyfiken att få höra hvad miss Ellen skulle Svara. Ja, mina barn, försäkrade den unga Ellen med komiskt allvar, i det hon jemnade vecsen i sin frasande sidenklädning, ja det kan ni vara säkra på att Sebastian joch jag nog ska ha roligt i Sverige.v eI love, Thou lovest He loves, började hon konjugera med en örstulen blick på Charles, i det hon gick och satte sig vid fortepianot och än en gång slog an med den Stumma frän Portici. Nåh, Ellen, du glömmer ju pluralis, rooade Emili, hur heter det der, Charles?a We love,, svarade fästmannen sakta och ryckte en lätt kyss på de inbjudande läppar som räcktes honom. Så mycket än brukspatronen älskade sin unga fästmö, så tvekade han ändå smått, hvad han skulle svara sina vänner när han kom hem, ifall de då frågade honom om han riktigt besett expositionen och hvilken industri-artikel han tyckte bäst om. Han tyckte sig höra hur både legationssekreteraren och grosshandlaren och löjtnanten och grefve X. skulle komma med sitt försmädliga swhat?: när han presenterade dem för sin unga fästmö. Ja, ibland fruktade han till och med rätt allvarligt, att Friskytten i någon fiffig karrikatur skulle göra sig lustig öfver en svensk brukspatrons resa till Londoner-expositionen. Svetten stod då den arme mannen högt i pannan och han lugnades först, när miss Ellen ; ed sin battist-näsduk, doppad i Eau de Por