och jag är förtviflad, ty kan ni tänka: jag olef i går på expositionen plundrad på alla nina pengar, hela min betydliga reskassa!n Hvarför gjorde ni inte allarm, der finnas u öfverallt i expositionshuset elektriska trålar?, . . . s Jag säger er, att jag trots deras telegrafinia är totalt utplundrad; men ni, min herre, san göra mig en ofantlig stor tjenst, om ni ville afstå er ångbåtsbiljett till mig, den som ni vann på expositions-lotteriet 1 New-York för resan hit. Jag skulle då kunna begagna densamma i ert ställe för retouren till Amerikae. Nåh, kan jag tjena er med så litet, så allt för gerna, svarade Charles; kärleken är intet annat än ett lotteri, hvari den ene vinner och den andre tappar, ni har väl tappat denna sång, men misströsta inte för den saken, det ir något så vanligt, resonerade Charles, i det van drog upp lotteri-biljetten och lemnade len till handelsexpediten. xOch ni har vunnit ni,v svarade John Parick Steepychaise i det han tänkte på Amerikas urskogar och slog sig för pannan. Älskade Emili, nu skola vi ej mer skiljas,, hviskade Charles der han satt så lycklig lutad mot sin unga fästmös sida i m:r James Waggs gäårdssalong. Nej, nu skall ni få hålla bröllopp så snart vi komma hem igen, och så får du Hammarlunda med underlydande hemman, jag flyttar sjelf till mitt vackra Spikhammar, som ligger nära vid,, sade brukspatronen och slog sin son på axeln. Tack goda pappa, tack, svarade på samma gång Charles och Emili, der de sutto bredvid sin älskade far och miss Ellen i soffan. Men, så skall väl pappa sjelf ha bröllop. eller hvad säger du lilla sköna mamma?