Aftonbladet – 11 juni 1851, sida 2

——-—— —-.O.O.w.Som——— rt —— jugu engelska örlogsfartyg, de ypperligaste i rerlden; det är första gången England expowerar sin flotta. Themsen, med sina tusende master och scvel, sina för vinden fladdrande vimplar och jungande sjömän från verldens alla kanter, lir för hvarje skofveltag ångfartyget gör allt ifligare och frappantare ju mer man nalkas sondon. Så har det redan passerat både Chelsea, Jeptford och det blott 2; mil från London belägna lifliga Greenwich, och man ser tydligen vf kaptenens kommando och besättningens spring och bestyr att vi snart äro framme. Med saktad fart stryker Berzelius in mot sitt andningsställe under passagerarnes mer och nindre högljudda glädjeyttringar och nyfikna lickar. Bland passagerarne, som nu samtligen äro vå däck, varseblifva vi för första gången unler resan en person, som vi rent af glömt utt presentera läsaren, nemligen f. d. skollären, numera ledamoten i arbetareföreningen Brackköping och vice-ordföranden i bildningscirkeln i Skråvik, herr Liber. Det är en ung sangvinisk man i pipskägg och stora mustascher, han reser till en del för sitt höga nöje skull; men till en del också enligt uppdrag hemifrån; någon slags politisk Thraneism ingär visserligen ej för närvarandei hans idassociationer, men han har det oaktadt rysligt mycket både politik och idder med sig i det enorma paketet, som han håller under armen. Vet ni hvad det är för en papperslunta den der? nej! Nåh, men kan ni inte gissa det?... Det är Sveriges alla tidningar, som skola på Londonerindustri-expositionen; ja, vi skämta icke, ty det har sjelf stått så i tidningarne.) ) Man päminne sig annoncen härom i Götheborgs Handelstidning.