timmer, omgifven af några glada hvitmössor från Upsala, som enträget bedja henne om en liten tableau vivant. Den föndomsfria mamsell Sofi Sager har omöjligen hjerta att neka när en karl och dertill en vacker student bönfaller så ifrigt; hon intog en imposant attityd på en rulle upplagda kabeltåg och började, vänd mot den nedgående solen, ur Nikander: Nog ser jag du sörjer och gräter, Men grät ej: vi träffas ju åter; Fast natten i norden är läng, Sä blir det väl morgon en gäng.n Men denna pittoreska tablå upplästes hastigt då en matrosgosse kom springande och ba mamsellen taga bort sina fötter, han skulle ha tågen, och under allmänt skratt och bravorop skyndade nu våra Upsalienser ner i salongen, för att på qvällqvisten taga sig något till lifs. Men det var dem ej lätt att komma ner för trappan, ty brukspatron Kassboms lilla digra person spärrade vägen. Om förlåtelse,, yttrade en af dem, herm skulle inte vilja ge oss lite rum? Goddanv, pustade brukspatronen och makade sig ner i salongen, der han beställde in porter och rostbeeff. Varm punsch och cigarrer och så en liten sexa sen, söta jungfrul ropade studenterna och slogo sig ned vid ett bord nästintill brukspatronen. Ämna herrarne sig kanske till London på expositionen?, sporde brukspatronen för att säga något. Nej bevars, vi ämna oss bara till Lund, för att öfvervara nya föreningens invigning. Men det är väl ingen politik derunder, i Tund skall ju politiseras alldeles förfärligt? återtog brukspatronen och knäppte i detsamma Nksom af en händelse opp sin ytterrock, hyars