Aftonbladet – 10 juni 1851, sida 2

Erik Erikssons gjorda uppgift, att staten skulle förJlora på de mindre karte-valörerna, är ogrundad. Redan 3-skillings-kartorna hafva lemnat staten en beJhällning, under ären 1845—50, då 3,554,000 styckea -Iskrifkartor blifvit reqvirerade, en nettobehällning af 32,890 rdr. I 4 S af förslag till förändring tillstyrkes uteslutande af Kämners-, Lagmansoch Riddare-synerätter, som nu upphört; samt tillstyrkes två redaktionsförändringar i punkten 3:0, så att beräkniingssättet för bouppteckningars karterande må bliffva bestämdare. I Deremot afstyrkes Johannes Nilssons motion angäende I förändrad beräkningsgrund för adligar sterbhus. Äfven rörande fastebrefs kartering hafva nägra tveI tydigheter föreslagits till förtydligandde. 15 S3och 5 mom. under rubriik Fullmakter Isamt 2:a mom. under rubriken trarnsporter och byten äro förändringar föreslagna; samt under rubriken justitiekanslerens fullmaktero stadgandet om kartering för stadsfiskaler i Stockholm, uteslutet. I 6:e S vid rubriken konsistoriernas fullmakter ä pastorat, har Utskottet, som anser nu befintliga föreskrift, att karteafgiften skall efter hemmantalet beräknas, vara bäde obestimd och utan skäl afvikande från den för uppskattning af pastoratens indrägtighet i allmänhet antagna grund, trott sig böra tillstyrka, att den karta-sigillata, hvarmed ifrågavarande full) makter skola i stället för kansli-gebiihren beläggas, bör beräknas efter pastoratens klassiifikation, och föIreskrift i enlighet härmed i författningen införas. I 7:e 8 föresläs, att den ä flera serskilda ställen förekommande specifikation af militämanskap: rytTtare, dragoner, soldater, kronans bätsmin samt enIrolleringsoch fördubblingsmanskap må sammanfattas Junder följande allmännare benämning: Soldater och I kronans båtsmän, med flere af gemenskapen vid militärenn. Vidare att sådana ansökningar, som hafva afseende 3 kommunala onera, böra från stimpladt papper befrias. Vid rubriken: Konstitutorialer, då lön eller arfvode icke ätföljer förordnadet,, föreslär Utskottet mätte Juttryckas: Konstitutorialer och förordnanden, såväl Avid allmänna verk, som enskilda stiftellser, då lön eller Tarfvode icke åtföljern; äfvensom att uti rubriken: Sockenstäimmooch kyrkojrads-protokoll och utdrag derur tilllägg af SockenInämnds-protokoll mätte införas, samt att rubriken Testamenten, må erhålla den förändrade lydelse, Isom under enahanda rubrik, punkten c) i 4 blifvit I föreslagen. ) Deremot afstyrkes hr Hesselgrens motion att fabriks-, handtverksoch handelsföreningarne må befrias frän kartering af rättegängshandlingar. I 8 S afstyrkes befrielse frän kartering af arrendeoch hyreskontrakter, då de ej inför domstol eller exekutor till verkställighet företes; :men föreslås i 4 punkten en sädan jemkning, att för ksartering af köpe-, lbytesoch gäfvobref det lägsta karterringsbeloppet, beJstämmes till 12 sk. för fastighetsväreden under 50 rdr; Ikommande nämnde tarift i öfrigt att blifva oförändrad. Afven har i denna punkt ett nyttt moment blifvit föreslaget i afseende ä karteringen af sådane köpe-, Ibytesoch gäfvobref å fast egendom i städerne och Ipå landet, som blifvit af den, hvilken först genom köp, byte eller gäfva bekommit fasiigheten, medelst åtecknad transport öfverlätne på anran man. I 10 har Utskottet icke endast tillstyrkt att stämIpelafgiften för tidningar må med 1(0 procent förhöJas, dock icke för andra periodiska slrifter, för hvilka, säsom i allmänhet af mera vetenskapligt eller litterärt innehåll, hittills stadgade afgift skulle bibehällas; utan ock att den säväl tidningar som andra stämplade periodiska skrifter medgifna befrielse frän postporto-afgift skall ega rum endast dä dessa skrifter från tryckningsortesne afsändas. Deremot afsläs Johannes Nilssons motion, att det mätte serskildt bestämmas huru tidningar, som icke med posten försändas, borde stämplas. Vid 11 8 föresläs uti 3 punkten ett tillägg, i enlighet med hvad 1833 och äldre karta-sigillata-förord. ningar innehälla, angäende eftersyn att handlingar äro riktigt karterade och stämplar annullerade. Vid 17 s föreslås i 1 mom. uteslutande af sista perioden: dock må hvad sälunda rezqvireras icke annorlunda än till dylikt behof, men eej till försäljning användas,. En del reservationer äro anförde, af mer eller mindre vigt, som utrymmet ej tillåter coss här meddela. Vi anse oss dock böra lemna rum för följande: Af hr P. Iuren: På samma gånsg jag hufvudsakligen instämmer i de från hr vom Hartmansdorffs motion vid 1823 ärs riksdag hemtadde, uti br Brodins reservation anförda skäl för underlätttande af den, ty värr! mycket missbrukade, men i alllt fall ytterst behöfliga och nyttiga tidnings-litteraturens spridande, anser jag mig deremot icke kunna förena mig i hr Brodins reservation, så vidt angär frågan, huruvida den nu utgäende, hvarje är med tidningarnes tillväxt till antal och vidd stigande, stämplingsafgiften motsvarar den förhöjda kostnad, som postverket för tidningars, periodiska skrifters och broochurers kringsändande mäste vidkännas. Enligt det af hr von Hartmansdofiff vid innevarande riksdag, säsom supplement till hr Prrintzenskölds motion ä riddarhuset afgifna och till utskottet remitterade yttrande, skall under tvenne veeckor nästlidet är vid anställda profvägningar af de mned posterna från Stockholm portofritt afsända, stämpling underkastade tryckta skrifter, dessas tyngd befunnits uppgå frän 7 till 8 skeppund i hvardera veckan. Antager man detta vara det konstanta förhållandet — nägra tillfälligtvis mindre betungande afsändningar lära icke gjorts till föremäl för profvägningen — och antager man vidare, att frän rikets öfrige postkontor sammanlagdt 4 skeppund tryckta skrifter i hvarje vecka afgått, så uppkommer för helt är eller 52 veckor en portofri transport af tillsammans 624 skeppund tryckta skrifter. Stämpelafgiften för dessa skrifter uppgick är 1848, enligt sist afslutade rikshufvudbok, till 25,775 rdr 38 sk. bko, som fördeladt på 624 skeppund gör för hvartdera nägot mer än 41 rår bko, hvarmed äter, äfven efter beräkning af den till 24 sk. förhöjda skjutslegan, hvarje skeppund kunnat fortskaffas icke mindre än 82 mil — eller vidla längre än medelcirkulationen af dessa skrifter. Det visar sig säledes ovedersägligt, att den redan utgående stämpelafgiften är mera än tillräcklig för betäckande af transportkostnaden; och det från en motsatt föreställning hemtade skäl för stimpelafgiftens förhöjande förtjenar följaktligen ingalunda det afseende, Utskottet derät inrymt. När man dertill tager i betraktade, att stämpelafgiften ingår till Riksgäldskontoret och alldeles icko kommer postverket eller de postskjutsskyldige till godo, så synes det otvifvelaktigt, att med stämpelafgiftens förhöjning afses nägot helt annat, än godtgörelse för transportkostnaden; och detta andra. — förqväfvandet af äfven den upplysande tidningslitteraturen — är ett mäl, hvars främjande icke kan vara förenligt med landets och upplysningens sanna fördel. Jag rescrverar mig säledes emot hvarje förhöjning i denna, på den redan nog beskattade allmänheten äterfallande atgift.n i bet. N:o 7 föreslås, att bevilln. afspelkort må intill nästa statsreglering utgå till oförändradt belopp, nemligen 8 sk. bko för hvarje kortlek, samt att, med anmälan härom, anhällan bör hos K. M:t göras, att ofvanberörde förordning af den 23 Febr. 1842 må fortfarande få tjena till efterrättelse. Samt i 32 8, dels de öfriga städer, uti hvilka rättighet att, utan afgift, införa och försälja kött, bröd och dricka, ännu icke är landtmaunnen medgifven, fortfarande bör: a salu-accis-ersättnings-afgift intilldess så selsoch försiöljningsfrihet uti nägon af dessa städer varder beviljad, då aret derefter samma stad befrias frän erläggrandet af berörde afgift, dels ock, på sätt K. M:ts proposition i denna del innehäller, en summå af 2000 rdr må vid statsregleringen upptagas sisom städernas salu-accis-afgift,