Aftonbladet – 7 juni 1851, sida 2

ERT hälften liggande ställning. Den fina musslinsrobens veck, som frasande sveper sig tätt kring hennes på samma gång yppiga och smärta gestalt, har blott föga utringning mot halsen; men visar oss i stället en allrasomvackraste lilla fot, med sin koketta sammetskäng. . Men som Emili är alldeles ensam, kan hon ju också sitta huru hon behagar, och det vore synd om någon annan än den stora väggspegeln vore vittne till den unga flickans dolce far niente, med dess intressanta suckar och melodiska jäspningar. Spegeln ensam ser huru hennes lifliga, bruna öga än är på vippen att halfsluta sig, när lille Jon Blund sakta stryker henne öfver pannan, än åter hastigt öppnas, och huru hon med båda händerna slår tillbaka de kastanjebruna lockarne och visar en rad de hvitaste tänder mellan ett par förledande rubinläppar, då hon småskrattande säger för sig sjelf; Om jag skulle somna så här midt på Jjusa dagen! och fattar så några Aftonblad, som ligga bredvid henne kringströdda på soffan. Men Aftonbladet måtte den gången varit :särdeles sömngifvande, ty Emili har knappt kastat ett öga på tidningen, förr än hon åter misslynt kastar bort den. Ah min Gud, hur kan man sätta en sådan dum titel på en följetong (Emili läser säljan annat än följetongerna), som: Ingen kärlek, novell af Schäcking, — utbrister den unga flickan för sig: Ingen kärlek! ,., och Ihon kastade en så skönt talande blick på et orträtt, som hängde öfver soffan, att den blicken ensam vore värd en följetong i Aftonbladet. Nej, tacka vill jag ändå den der Brn, har Isätter inga sådane öfverskrifter pt sina god bitar; skada blott att hah numera skall skrify