Aftonbladet – 6 juni 1851, sida 4

På N. M. LINDHS i Örebro förlag hafva utkommit och säljas i Holmbergska Bokhandeln samt hos alla bokhandlare i Stockholm och Landsorterna: : STATSStKRETERAREN anteckningar till Konung Gustaf IHI:s historia, jemte BretvexWsg emelELIS SCHRODERHE! lan Honuegen och Honom. Itt. 1: 40. Innehåller, efter en Inledning (af Utgifvaren), samt en Teckning af Elis Sciröderheim, af Histor. Professorn i Upsala, Doktor E. M. Fant: 1) början till uppsats om Konung Gustaf III:s regering, daterad Järva den 12 Mars 1795. 2) Om Hertigen af Småland. 3) Frimureriet. 4) Om tillkomsten af Borgerskapets privilegier vid 1789 ärs riksdag. 5) Om Gefle riksdag. 6) Rörande allmänna propositionen till Ständerna vid riksdagen i Gefle 1792. T) Konung Gustaf III:s berättelse till Hemliga Utskottet vid riksdagen i Gefle, angående freden. 8) En kort berättelse rörande några omständigheter vid Konung Gustaf III:s sista sjukdom och död. 9) Preussiske ministern i Stockholm Ierr v. Brockhausens depege till sitt hof rörande Kunungamordet. 10) Bref från Konung Gustaf III till Elis Schröderheim. 11) Bref från Elis Schröderheim till Konung Gustaf III. 12) Ett bref från Elis Schröderheim af den 21 Mars 1789 till biskop Wallqvist och lagman Ahlman. Af alla de personer, som lemnat bidrag till Konung Gustaf 1II:s historia, har ingen stått i det nära och förtroliga förhällande till honom, som Elis Schröderheim. På en gäng Gustafs intimaste umgängesvän i de mindre kretsar, der snille och smak spridde sitt skimmer öfver nöjets fester, och hans förtrogne uti politiska värf, har ingen bättre än Schröderheim kunnat känna en karakter, som rik på motsägelser, dock på botten ägde en ädel metall, samt det innersta af cn politik, hvilken ej alltid, kanske sällan, får bedömmas efter de offentliga talen och handlingarne. Att det inre af Gustaf III:s politik skall hafva mänga pikanta drag, inser hvar och en, som litet känner denne konung. Sehröderheims nu utgifna anteckningar, skrifna med en penna, som var en af sin tids yppersta i afseende ä ledighet, behag oeh qviekhet, kunna säledes ej undgå, ait intressera icke blott historikern, utan hela den bildade allmänheten.