De förskaf sig. heldre, om eek med större kostnad, 1 utländska säker : eller begögna egna arbetare. Medl! ett ord: äfven i det fallet är det bästa, att ätminstone stadna vid hvad det är; och jag förmodar, att rikets ständer ickke heller nu skola, sedan den derom vid sista riksdageen väckta frågan hos regeringen förfallit, besluta i 28 den föreslagna betydliga förhöjningen i afgiftem till fabriksoch handtverksföreningarnes kassor, som skulle blifva serdeles tung för mängden af sig genom handtverksarbeten försörjande; liksom jag hopp:s att regeringen i alla fall skall lata allt förblifva, bud 1846 ärs förordning angär, i sitt nuvarande skick på det erfarenheten må visa hvad verkan den för ära handtverksnäringar under tiden kan utöfva. I tta afseende äro flera städers exempel och hela den öfriga befolkningens belätenhet med densamma en borgen, att förändringarne ätminstonel icke böra blifva återgående till det gamla, utan snarare framgäende till en större frihet. — 30 — Till Redl. har följande artikel i den nu som bäst hos ständerna pågående sockerfrågan blifvit inlkemnad, och låta vi den inflyta såsom ännu em ytterligare utväg att få saken betraktad från flere sidor. Uppsattsen bär den pikanta titeln: SOCKER I BOTTEN. Af frukten känner man trädet, och af medlen som användas för att. ernä ett mål kan merendels slutas, Huruvida detta aafser allmänt gagn, eller blott har enskild vinning i ssigte. Dessa reflexionner finna otvungen tillämpning på den just i detta ögonnblick med mycken värma agiterade rågan: om stattsmakterna böra mellankomma med någon lex in cassu, för att bereda rikare skörd åt tre säger 3) stora :sockerfabrikanter, herrar Carnegie i ötheborg, Franacke straxt derbredvid i Mölndahl och Mattsson i Landiskrona, på bekostnad af Sveriges alla konsumenter; elller icke lägga hinder i vägen för det nya sockerbruksbolaget i Fredrikshall — bestående äfven det af svenska medborgare — att deltaga i konkurrensen, till ostridig fromma för allt hvad konsumenter heter i värt land, af hvilken samhällsklass som helst. Stockholms sockertillverkare lönar vid detta tillfälle ej mödan att ens taga i beräkning. De drifva sin rörelse i alltför liten skala, att kunna försöka nägon täflan med nfss; äberopade jettefabrikanter; och för de små patronerrne i hufvudstaden blir det följaktligen likgiltigt, om dee nödgas rymma fältet för de högmöfe i Götheboorg och Landskrona, eller i Fredriksall. Det första, soom springer i ögonen, är de stridande interessenas heltt och hället olika sätt att gå till väga. De som föra matadorernes i Götheborg (Mölndahl deri en gäng för alla inbegripet) och Landskrona talan och uträtta deras ärenden, nästan smyga fram sina argumenter, synas frukta den öppna diskussionen och lära tro sig kunna bäde öfverlista och öfverraska säväl motståndarre som skiljomän. Mot en sädana taktik är angeläget att vara på sin vakt och beväpnna sig med tålamod, att fördomstrit! öfverväga skälern för och mot. Frågan förtjenar utan tvifvel också attt noggrannt, oväldigt och moget un dersökas, helst :å ena sidan pästäs, att Götheborg: sockerbruksfabrilikanter ej kunna utan gifven förlus uthärda Norska. konkurrensen; och ä den andra äte! tvertom: att Gåötheborgska fabrikanternes toppsocke: stär dem, tillveerkadt, till flera runstyckens lägre pris än Fredrikshalldska sockret kan till Götheborg införas och derifrän förrsäljas. Hvem har rätitt? Det kan ej afgöras, utan att sak. kunnige samvetstsgrannt jemföra begge sidornas sifferberäkningar ochh opartiskt pröfva deras kalkyler. Der förinnan blir hwvarje omdöme ett hugskott eller ätminstone för tidigt. Apparenserna äro emellertid för det nya bolagett inom Norska gränsen, alldenstund de ej begär bättre än att få bevisa sina uppgifter, ej Yr kar annat, än att få sin förebragta bevisning pröfvad under det motsidan tiger, men agerar och agiterar smyg, precist på sockerbruksinteressets gamla känd: maner, och söker organisera blinda voteringsinstru menter. Man kan således ej neka, att öppenheter och ärligheten i sjelfva sättet att gå till väga, nöd vändigt förutsätter öfvertygelsen att hafva sanningel på sin sida. Men lemnomn dessa antagonister, att sig emellat utkämpa stridem om sina inbördes interessen och sil bättre rätt. IDen egentliga, för hela allmänheter vigtiga, frågan här, gäller något oändligt högre, gälle iögenting mindre än Svenska folkets rätt, i egenskaj af konsumenter, att ej änyo blifva utsuget och be skattadt af ett par, tre sockerbruksmonopolister, me ofantliga fabrikker, som ensamne kunna tillverka läng mera socker, änn som ätgår i hela värt land, och hvi) ka genom den 1 orimligt höga tull, som de, genom orig tiga och missleedande uppgifter och den kända förmå? fan hos deras : sakförare att göra svart till hvitt, sist Tiksdagen visstce bibehälla, fortfarande innehafva ei monopolium på sockertillverkningen, lika sä väl son under förbudstiden. Vid betraktande af frågans ställning till förhällan dena i Norge finner man, att exportpremierna de ingalunda äro så höga som hos oss. De utgöra in till den 1 Juli 1854 en skilling norsk per norskt Q hvilket, förvandladt i svenskt banko, gör 11 runstyc ken för ett svenskt . I anseende åter till den ovar ligt höga drawbacken i Sverige af 4 skillingar bank per I, njuta vära sockerraffinadörer, utöfver de egentliga tullrestitutionen å räsockret, deremot e exportpremie af mera än en (1) skilling per T. Häraf är klart, att Norska regeringens handling sätt vid detta tillfälle icke i ringaste män brustit skyldig grannlagenhet mot Sverige, eller förnärm den reciprocitet, som är så angeläget att iakttag mellan begge brödrarikena. : Man bör ej heller lemna ur sigte, att dä Sverig till Norge afsätter ätskilliga artiklar, säsom jern, vä nader, m. m. och somliga är spannmäl till vida Öö ver 100,000 tunnor, och för dessa artiklar åtnjutt införselrätt der mot half tull; synes det vara lil obilligt som oklokt, att i afseende på den socker-in ort, :som möjligen kan komma i fråga från Nor; hit göra brödriafolket inträng, och rentaf tvinga d -till repressalier, af hvilka värt jordbruk, jernhandt ring och flera andra näringar komma att ganska kä bart sitta emelllan. Alltsammanss reducerar sig ytterst till följande enl och lättfattligar fråga: Är det skäl, är det rätt, Sveriges närinpgsidkare och konsumenter, eller: m andra ord, stöörsta delen af befolkningen, skola v kännas ökade utgifter och större lefnadskostnad, att höja tre sockerfabrikanters inkomster från dc ganska betydliga belopp de i alla fall utgöra, motsvarighet af en civillista, hvarmed mängen fur: borde finna sig beläten, och hvaraf den störste näst upphört att vira svensk? Konsument.