Aftonbladet – 6 juni 1851, sida 2

Riksdagen. ondeständets diskussion i represontationsfråganDen 27 nästlidne Maj föredrogs konstitutionsutskotets memorial N:o 7, med förslag till ätskilliga än-! lIringar i grundlagarne och, sedan uppå David Anlerssons från Halland begäran hr grefve Lagerbjeles af utskottet tillstyrkta förslag brifvit uppläst, bör-! ade en öfverläggning, hvilken fortgick hela dagen. ch hvaraf vi meddela hufvudsakliga innehället: I Ola Persson från Blekinge yttrade i ett skriftligt införande det han visserligen gillat och sökt medrerka till framgången af det representationsförslag, som i Örebro församlade fosterlandsälskande män utwrbetat, och hvilket han ansåg säsom det enda för-: nuftiga och svenska folkets behof fullt tillfredsstäl-! ande; men som han ansäg säsom den högsta lycka! för landet om detta förslag kunde en gäng genom-! Irifvas, ville han icke att ståndet genom ett förha-! stadt och endast skenbart nyttigt beslut skulle skada! letsammas framgång. Inseende de ofantliga hindren för antagandet af förslaget samt ejheller blind för! len omständigheten att reformens motståndare trolien intet högre önskade än att bondeständet mätte: intaga det säsom sitt eget, emedan i sädant fall dej; 2 första ständens fortsatta afslag och borgareständets! sannolika fasthängande vid det kungligt-Brinckska förslaget ännu längre skulle uppskjuta det slutliga af-! görandet, ansäg han sig icke böra gå motständarnes ärenden och rösta för godkännande under nuvarande omständigheter af Bengt Gudmundssons, med Örebroförslaget närmast öfverensstämmande reservation, utan snarare befordra den slutliga framgången af brodren Gudmundssons förslag, genom att nu biträda konstitutionsutskottets, likväl med ätskilliga modifikationer. Enligt hans tanke blir Bengt Gudmundssons förslag aldrig antaget af rikets ständer, såsom stånden nu äro organiserade, och med denna sanning för ögonen fann han högst obetänksamt att envist fasthälla sig dervid. Vid äsynen af ständens närvarande splittring på fyra församlingsrum, som gör att nägot för fosterlandet gagnande omöjligen kan tillvägabringas, men derjemte att med en annan tillämpning af ständsprincipen rätt vackra resultater kunna ästadkommas, och främst af allt: sjelfva ståndsprincipens borttagande, fann han mycket däraktigt att ej skyndsamt antaga förändringar, som bereda sädana fördelar. Konstitutionsutskottets förslags ofantligt stora företräde läge förnämligast deri att representanterne skulle samlas på eft rum och att inga diskussioner kunde utom riksnämnden företagas. Derigenom skulle skiljda intressen sammansmälta, representanterne lära sig inse sin pligt säsom nationens ombud, och deras vunna insigt inom kort leda till ståndsprincipens totala borttagande och till det slutliga målet: allmänna val. De förändringar han önskade göra i utskottets förslag voro töljande: höjning af bondeständets medlemmars antal från 75 till 100; upptagande bland de 73 adelsmännen af 135 ofepresenterade, som hafva eller haft tjenst med kongl. fullmagt, hafva egendom eller idka näring; inskränkning i antalet af presteständets ledamöter till 55 — tilläggande den fromma önskan att nationen ieke länge mä behöfva se nägon adelsman endast på grund af sitt adelskap deltaga i representationen, ejheller nägon prest blott i följd af sitt embete — att borgareständets medlemmar inskränkas till 70; bibehällande af nu brukliga valsätt för bondeståndet; att landtmarskalk och talmän borde få deltaga i riksnämndens öfverläggningar; att hvarje ständ aflönar sina ombud säsom hittills, men med af riksnämnden bestämda belopp; att 23 4 af utskottets förslag måtte erhälla förtydligande; att antalet af utskottsledamöter bestämmes i förhällande till hvarje ständs numerär; bibehällande af konstitutionsutskottets nuvarande namn och af dess befattning med grundlagsförändringar; att statsrådets medlemmar ej mä kunna väljas till riksdagsmän; att konstitutionsoch bankoutskotten bibehållas vid sin motionsrätt, samt åtskilliga ändringar och förtydliganden af 46 och 66 sS. Sålunda förändradt borde utskottets förslag, dock med uttryck af ståndets sympatier för Bengt Gudmundssons uppställda principer, antagas säsom en öfvergängsform, hvarigenom den slutliga stora reformen lättast kunde förberedas. Förre talman Anders Eriksson hade i utskottet instämt i Bengt Gudmundssons reservation och afgaf skälen för sitt ätgörande dervid. Sedan tre ledamöter af bondeständet under riksdagen motionerat om representationens ombildning i öfverensstämmelse med Örebro reformmötes förslag, fann han sig föranlåten att söka få utrönt huruvida ett dylikt förslag kunde i ståndet päräkna understöd eller icke, och på en i denna afsigt framlagd lista, innehällande blott den förändring att riksdag borde hällas hvart 3:dje år och att valrätt och valbarhet måtte stanna vid dem som erlägga direkt bevillning, tecknade sig icke mindre än 70 ledamöter af ständet. Han hade för egen del den öfvertygelse att Örebromötets förslag vore af alla framlemnade det mest rationella, samt det, som inom nationen äger största sympatier. Anledning att tro detta sednare saknas ieke vid betraktande deraf att 2:ne serskilda möten i Örebro ären 1849 och 1850, hvartill ledamöter från alla trakter af riket, afolika klasser infunno sig och der enighet och sämja herrskade, lemnade detta resultat. -Personlighetsprincipen är grunden för detta förslag, och denna princip är ej blott hyllad i våra reformsällskaper utan äfven sedan ären 1848 och 1849 nästan öfverallt i utlandets konstitutionella stater. Ständet borde ock, så mycket heldre som borgareständet är af samma tanke, fasthälla denna princip. Talaren skulle alltför gerna velat ingå på landstingets väljande i landsorterne, men svärigheterne deremot synas ej lätta att häfva. Då 30 ledamöter af detta ting skola tillsättas hvarje riksdag blefve de 30 valdistrikterne sannerligen nog stora, serdeles för de norra länen, och fruktansvärdt vore att de kostsamma resorna komme att afhälla väljande frän att infinna sig. Han önskade slutligen attständet,innan det läte jemka med sig eller måhända frånginge sin en gång fattade princip af allmänna val, mätte afvakta öfrige ständens beslut och utskottets ätgärder till jemkning, hvadan han vidhöll sin afgifna reservation. Härmed instämde E. M. Falk och Anders Kylander. ; sne v a mA m RA m Je Aa