Aftonbladet – 5 juni 1851, sida 2

skapet benäget meddelade. Sällskapet sammanträder under sommarmånaderna endast hvarannan tisdag. (P. T.) — Uti Örebro Tidning läses följande, rätt mästerliga reflexion: Huruledes Tiden, genom dräpande ironisk jemnförelsen, söker ännu mera undergräfva Svenska regeringens och Allena-styrelsens popularitet. Tiden har fått en välkommen anledning uti det för expositionstillfället ökade antalet poliskonstaplar i London att taga vär konungsliga svenska regering inder armarne och klarligen visa hurusom hennes ätgärder att förstärka Stockholms garnison vid befarade stora revolutionsförsök varit så ytterst välberäknade, samt förthy äfven bort prisas, likasom nu engelska folket prisar sin regering för liknande försigtighetsmätt. Jemnförelsen är onekligen, som man plär säza, ljuflig och klar; ty med en mera dräpande ironi sunde väl aldrig ens den bittraste vedersakare antasta vår beskedliga regering, än Tiden och högst lensamma sjelf gjort i denna jemnförelse. London :gde är 1849 en folkmängd af 2,336,260 invänare och dess nuvarande folkmängd torde väl kunna uppskattas till säkert 2!, millioner. Denna verldsdel har nu en ständig garnison af 5693 man samt en polis af 4910 personer jemte en kavalleritrupp af 70 man för närmaste vägarne kring London. Nu tillströmma till denna stad, med anledning af den stora 2xpositionen, kanske mer än 2 millioner resande, dels från England, dels från alla verldens delar. Fienlerna till expositionen samt de förskräckte, de samvetsömme, skrika högt emot vädan af denna massa främlingar, politiska flyktingar frän alla länder, rödrepublikaner, demokrater, ehartister, soeialister o. s. 7., samt vilja hafva hela expositionen inställd. Hvad sör nu regeringen? Jo, utan att väcka det ringaste uppseende, utan att låta en enda soldat synas utöfver vanligheten, förstärker bon Londons garnison med summa 3000 man — alltså inalles till 8693 man — samt läter antaga ett så stort antal extra poliskonstablar, att hela polisen, in summa, för detta extraordinära tillfälle bestiger sig till 5700 konstablar. — Männe nu engelsmänneno — skrifver Tiden — tadla regeringen för kostnaderna och bräket med dessa säkerhetsanstalter? Derom höres ej ett ord, sutan tvertom häller man regeringen räkning för denna försigtighet, och sanholikt sker det äfven efteråt, sedan utrönt blifvit att de ej voro behöfliga. — Så gär det till i England — allt bättre folk och pressen hälla der ihop emot fredsstörare och uppsrorsmän. — Hur gör man äter här i Sverige? — Hvarpäå följer en läng och putslustig litania öfver våra vradikala tidningars klander öfver regeringens åtgärd att, under pågående riksdag, inkalla Uplands regemente till grannskapet af hufvudstaden. Sveriges hufvudstad, med ett folknummer af 90,000 invänare, har en ständig garnison af 2 gardesregementen till fot, 1600 man; 1 dito till häst, 400 man; af Svea artilleri, ungefär 750 man; hvarförutan der finnes ett detachement norska hästjägare, en ieke obetydlig bätsmanskommendering, en kanonier-kär, samt en myckenhet ständigt der stationerade officerare (t. ex.lifbeväringens, topografiska, ingeniörkärns, etc.), utan att räkna borgerskapets 5 bataljoner och 1 esquadroner, stadens militärkär, reservtrupper 0. s. v. Vi äro icke i tillfälle att här, för ögonblicket, uppgifva effektiva garnisonsstyrkan i Stockholm. Det ofvan anförda visar dock att densamma icke i numerär kan betydligt understiga Londons vanliga; men äfven om den icke vore hälften, ja fjerdedelen så stor som Londons, sä vore disproportionen hisklig; å ena sidan 5693 man på en folkmängd af 2,500,000 invänare, eller 1 soldat på 438 invänare; å andra sidan Stoekholm med aldraminst, äfven efter afdrag för permitterade, 3000) på ett folknummer af 90,000, eller en soldat för 30 invänare! Och tager man de utomordentliga tillfällena — expositionen i London samt t. ex. den stora revolutionen i Stockholm 1848 -i betraktande, så blifver missförhällandet ännu mera slående. Men så florerar ock i Sverige det gudomliga allenastyrandet! I England deremot — hvars regent dock, på sätt förf. i Tiden kunnat öfvertyga sig vid sina sednast gjorde afskrifter om engelska statsförfattningen ur Fraiser-Frisell m. fl., har efter grundlagarnes ordalydelse aldraminst samma makt till allena-styrande som i Sverige — regera verkligt ansvarige ministrar. Se der den egentliga skillnaden, som Tiden förmodligen afsett att framhbåNa! Se der den jemnförelse Tiden velat framkalla emellan konungaväldets olika popularitet, der sjelfstyrelse. får äga rum och grundlagens anda får göras till sanning; och i ett land der man, i strid mot grundlagen, äflas med allenastyrande, antager makten hafva ) Denna siffra är likväl för högt upptagen, emedan borgerskapets militär ej kan inräknas. Men äfven med betydligt afdrag är deek proportionen e6jemnförligt större här,