Aftonbladet – 5 juni 1851, sida 2

Riksdagen. Gårdagens aftonplena hos Riksständen. RIDD. OCH ADELN. Vid frägan om tullindrin garne börjades diskussionen af friherre Palmstjerna som af ätskilliga skäl önskade afslag å utskottets för. slag till dessa tullindringars borttagande. Derefte: yttrade sig grefve Gyldenstolpe i ett sakrikt anförande för bifall till förevarande förslag; men det egentlig: intresset fästade sig vid friherre Bondes utförliga oc! upplysande framställning i denna fråga. Talaren in stämde i de af grefve Gyldenstolpe lemnade statis tiska uppgifter, men förklarade sig äfven, af skäl son beröra landets inre förhällanden, tillstyrka upphäfvan det af de ifrågavarande tull-lindringarne. Det förnäm sta af dessa voro förhällandet mellan den s. k. störr och den mindre handelsflottan och det förtryck sor den sednare lider derigenom att staten med undan tagslagar gynnar den aflägsnare sjöfarten och de jem förelsevis få rederier som besörja densamma. Seda talaren visat huru i förhållande obetydligt den sven ska större handelsflottan begagnar sig af fördelen a tullindringarne, öfvergick han till en beräkning at staten genom desamma ärligen gått i mistning af om kring 600,000 rdr bko, hvilket sedan är 1825 tillsam mans uppgär till 12 millioner rdr bko, som till stor del tillfallit utländska rederier. Derefter visades der skada jordbruket medelbart lider derigenom att d större handelsfartygen proviantera i Helsingör oc flerstädes, hvaremot genom uppmuntring af den när mare sjöfarten jordbruksnäringarne skulle betydlig gagnas, alldenstund de mindre fartygen provianter och utrustas hemma; men utom den ekonomiska vin sten af den mindre flottans uppblomstrande, så är den samma af stor vigt för det moraliska inflytande de utöfvar derigenom att skeppsbyggeriet bedrifves så som folknäring och säsom stäende i samhang me; slöjderna. Talaren omnämnde, såsom ett bevis p den vigt oeh de fördelar som äfven den lilla flotta: kan skänka ett land, Grekiska flottan, hvars huf vudsakligen på Medelhafvet riktade fraktfart lemna en årlig vinst af 30 millioner rdr bko, således 5 mill rdr mera än värdet af Sveriges hela export. Äfver Norges och Finlands sjöfart vore i ett hastigt sti. gande, medan Sveriges endast längsamt utvecklades: och märkligt är att Finlands förkofran i detta hän seende tagit sin början sedan det kommit under cza rens spira och blifvit befriadt från de svenska undan tagslagarne oeh prohibitionerna. Utrymmet nekar oss att förrän i morgon meddel: fortsättningen af frih. Bondes samt de öfriga talarne anföranden. Vi omnämna endast att vid votering bi fölls tull-lindringarnes upphäfvande med 42 röste mot 28. I gärdagens referat från Ridd. och Adeln 17 ra. den, står: af artikeln samt etc., läs: af artikeln Socker samt ete. BORGARESTÅNDET diskuterade uti gårdagen: plena i nära 10 timmar tulltaran, hvaraf till och med artikeln Salt medhanns. Alla förekommande punk. ter af utskottets förslag biföllos, utom nägra få hvar ytterligare tullnedsättning tillstyrktes. Det friare tull systemets anhängare vunno sälunda den mest fullstän. diga seger, ehuru ej utan väldigt motständ och mång: voteringar. I fråga om askar och dosor antogs ut skottets mening med 29 röster mot 16; i fräga on bränvin och sprit med 31 mot 14. Införseltullens ned sättning ä saltad lax skedde med 21 ja, mot 19 nej liksom den ä artikeln garn med 39 mot 8. Inoch utförselförbudets upphäfvande på tackjern och ballastjern gick för sig med 24 röster mot 17 och ä gång-, linne och sängkläder med 27 mot 15. På följande artiklar sattes tullen lägre än utskottet föreslagit, nemligen: karduans-, pergamentssamt färgade eller tryckta skinn till 36 sk. skälpundet; kött, saltadt, till 2 rår tunnan och salpeter till 1 rdr. Deremot hade utskottet ej tillstyrkt föreslagen nedsättning i tull å saltad och inlagd, äfvensom alla slag torr eller rökt fisk, salt samt ätskilliga för handtverkerier och fabriker erforderliga oljor. De lifligaste debatterna gällde jernfrägan och frägan om införsel af kläder, hvilka bäda ansågos mycket ingripande, den förre uti en af landets vigtigaste modernäringar, den sednare dels uti klädesfabrikationen dels uti skrädderirörelsen. För skydd ät tackjernet talade med synnerlig omfattning och värma hr Berger, likaså hrr Indebetou och Sundin, på hvilkas sida äfven hrr Boseus, Ekenman, Ekelund och Ek syntes, hvaremot hr Wern i ett väl motiveradt anförande, liksom hr Schwan, jemte hir Wedberg, Halling, Ekholm och Cassel talade för utskottets mening. För den inhemska industriens skydd emot utländsk konkurrens i färdiggjorda kläder arbetade fåfängt hrr Gustafsson, Hesselgren, Almgren, Ekelund, Winge, Lagergren och Boszxus. Hrr Almån, Berg, Mechel och Brodin försvarade utskottets betänkande, som äfven i denna punkt blef gällande. För öfrigt syntes alltid der striden var hårdast ä ena sidan hrr Lagergren, Almgren och Ekelund, samt å len andra hrr Muren, Schwan och Halling. Viskola iterkomma till debatten i sammanhang med det öfiga af tullbevillningen.