intressenters vägnar. — —; Dybeckska arfstvisten. Gensvar till hr rädman Grundal å dess i Aftonbla det för den 27 Maj intagne skrift. Redan vid början af denna tvist fick jag göra be kantskap med den af vederparternes ombud seder mera ständigt begagnade taktik att medelst person liga utfall mot mig söka fylla den totala bristen pi laga skäl och bevis. — Under den tid af 14 är, son denna taktik derefter blifvit använd, har jag hunni blifva så van dervid, att jag nu med fullkomligt lug kunnat se hr rädmannen jemväl emot mig framträd: på denna af kontra-ombudet anvisade bana. Vä vetande, att det finnes en högre auktorite, som döm mer öfver renheten af våra ömsesidiga bäde hand lingar och afsigter — skall jag icke tillåta mig at uttala något omdöme om de motiver som kunnat lig ga till grund för hr rädmannens handlingssätt i den na sak. Men då hr rädmannen förklarat det skols vara i hög grad upplysande om jag velat uppgifvå hvaruti stridigheten af hans och mine principaler: intresse mera efter än före hans giftermål egentliger skulle bestå; — så har jag desto hellre ansett mig böra gå denna önskar till mötes, som jag hoppas pi samma gäng kunna för hr rädmannen klart ädaga lägga, att de faktiske förhållanden jag omnämnt är fullkomligt sanningsenliga, samt att hr rädmannen: uppträdande i denna sak till följd häraf ock vari alldeles opåkalladt. Till detta sitt uppträdande har hr rädmannen ve: lat hämta anledning från min uppgift, det hr råd. mannen, som varit utsedd till exekutor af Erik Dy becks testamente, underlåtit att bevaka Dybecks barn: på testamentet beroende rätt. och i stället blifvit måg hosen af deras antagonister prosten Carl Dybeck. hvarigenom han fätt ett intresse diametralt stridande mot det testaments-exekutorn hade att iakttaga. Frågas säledes om denna uppgift innehåller något, som är mot verkliga förhållandet stridande? Ha icke hr rädmannen varit utsedd till exekutor af Erik Dybecks testamente? jo, men, säger hr rådmannen, jag egde rättighet att afsäga mig denna befattning. Ganska sant, men nägon sädan afsägelse har ju ej skett. Är det icke sant att hr rädmannen Dlifvit prosten Carl Dybecks måg? jo, men säger hr rädmannen, deremot är det icke sant att hvarken prosten Carl Dybeck eller hr rådmannen sjelf blifvit antagonist till mine principaler och fätt ett intresse stridande mot deras. Hvilkendera af oss det är, som i detta afseende uppgifvit det sanna förhällandet, derom skall någon tvekan ej längre kunna finnas om hr rädmannen ville göra sig mödan att genomläsa följande 2:ne autentika handlingar, nemligen: 1:o den af prosten Carl Dybeck och dess medparter å mine principaler uttagne stämning angående klander af ofvannämnde testamente, hvilken stämning finnes intagen uti följande: Utdrag af domboken, hällen ä lag tima sommartinget med Akerbo härad uti tingshuset i Köpings stad den 1 Juni 1838. S. D. Herr prosten Carl Dybeck, komministern Magnus Dybeck, enkefru Lovisa Aspelin och kronobefallningsmannen C. G. Roos, såsom förmyndare för mamsellerna Maria Christina och Elisabeth Gustafva Dybeck, hade till detta ting utverkat stämning å hushållerskan Johanna Fredrika Norman och hennes son, e. o. kanslisten J. E. Dybeck, efter skriftlig ansökning, af följande ordalydelse: Sedan hushällerskan Johanna Fredrika Normanoch hennes son extra kanslisten Johan Eric Dybeck, af anledning att de icke skulle åtnjutit laga tid, vägrat svara å den af oss till innevarande års vinterting uttagna stämning, så få vi härigenom begära ny kallelse och stämning å dem till nästinstundande sommarting, uti pästäende att deras hos häradsrätten vid 1837 ärs sommarting gjorda bevakning af ett frän Stockholms norra förstads vestra kämnersrätt den 26 Juni 1828 utfärdadt protokoll, innehällande vittnesförhör rörande en af numera aflidne brukspatronen Eric Dybeck förevisad testamentshandling, må utan afseende lemnas, och i sammanhang dermed det anspråk på Dybecks qvarlåtenskap, som genom denna bevakning tilläfventyrs äsyftats och velat gällande göras, säsom saknande allt stöd af lag ogillas och förkastas, äberopande vi för öfrigt i afseende så väl på utvecklingen af vår klandertalan som förbehållet om öppen rätt till utförandet deraf, det Norman och hennes son förut meddelade, i häradsrättens protokoll intagna stämningsmemorialet, likasom vore det här ordagrannt infördt, äfvensom vi yrka ersättning för rättegångskostnaden. Stockholm den 12:te Martii 1838. Carl Dybeck. Magnus Dybeck. Lovisa Aspelin. CO. G. Roos, säsom förmyndare för Maria Christ. och Elis. Gust. Dybeck, genom Pehr Staaff efter fullmakt. På häradsrättens vägnar: A. F. Grandelius. 2:o den fullmagt, som hr rådmannen, efter prosten Dybecks död, sjelf utgifvit för fullföljd af de utaf bemälde prost anhängiggjorda arfsoch testaments-tvisterna, lydande sälunda: Underteeknade aflidne hr prosten Carl Dybecks sterbhusdelägare och arfvingar uppdrage härmed ät hr advokatfiskalen Pehr Staaff, att i öfverensstämmelse med de af br prosten i lifstiden för honom utfärdade fullmagter, vid alla vederbörliga domstolar och exekutionsställen, så ock hos Kongl. Maj:t utföra, bevaka och fullfölja de rättegångar om arfsoch testamentsrätt, som blifvit anhängiggjorda, emellan hushällerskan Johanna Fredrika Norman och hennes son extra kanslisten Jan Erie Dybeck, å ena, och aflidne brukspatronen Eric Dybecks sterbhusdelägare, å andra sidan, såsom ock att på de af hr prosten föreskrifne vilkor, de uppkomne tvistigheterne genom förlikning nedlägga. Hällande vi för godt och gildt, hvad hr advokatfiskalen eller den han i sitt -ställe förordnar härutinnan laglikmätigt gör och läter. Stockholm d. 20 April 1841. ; S. A. Hallström, Is. Norström, å egne och min hustrus Alå egne och min hustrus bbertina Dybecks vägnar. Carolina Dybecks vägnar, E (Sigill). (Sigill). i CO. WW. E. Dybeck. Rich. Dybeck. (Sigill). (Sigill). Dan. Grundal, J. G. Dybeck. ä egne och min hustrus Ama(Sigill.) lia Dybecks vägnar, (Sigill). Lika lydande med originalet som i kongl. riksarkifvet förvaras bland handlingarne hörande till revisions