len mängd af sköna poemer vi ega. Vihafva så många prof af herr D:s förmåga att uppfatta och i toner återgifva poemets anda, attls vi äro fullt förvissade, att ett dylikt val skulle . betydlig mån höja intresset för hans sångkompositioner. — Vi sluta vår anmälan med den önskan att hr D. snart måtte glädja allmänheten med ett nytt häfte, — Första häftena af ett arbete, kalladt Norska nationaldrägter, tecknade at åtskilliga konstnärer och beledsagade af upplysande text, som nyligen utkommit i Christiania på hr Tönsbergs förlag, är ett högst intressant arbete, värdigt sina föregångare Norge fremstilled i tegninger, med text af Asbjörnson, som förläggaren utgaf 1848 samt Christiania og omegn med tolf lith. bilder med text, utgifvet dersammastädes 1850. Det innehåller 12 vackra plancher, lith. af Winckelmann Berlin. Här får man se de för sin raska, lätta och bizarra dans bekanta Hallendal-boarne i deras sida tröjor, silfverspännen, förgylda bröstprydnader och silfverbälten. De utmärkt Ke Telemarksboarne i sina sällsamma och smakfulla drägter. Ett brudpar från Saetersdalen, med sina hundraåriga prydnader, hvilka oförändrade gå i arf slägte efter slägte; han, med brudgumssvärdet, prydt med. ett hvitt broderadt kläde, det så kallade ,Svaerdkluden), och hon i sin fantastiska mångfärgade brudskrud med en krona fullhängd af klingande småklockor; samt dessutom tvenne andra Saetersdalsboar, en man till häst och en qvinna böljd i den för denna trakt egendomliga vackra shawl, som fått namn af spelem, och som lik en skottsk plaid hänger löst öfver hennes skuldra. Ett brudpar med följe från det täcka Waldersdal, beläget emellan Hallingoch Guldbrandsdalarne vid gränsen af de höga Jothunfjällen, samt ett gammalt par sittande i sin stuga, hon vid spinnrocken, han med något slöjdarbete framför brasan. Man ser de för sitt mod och sin tapperhet beryktade Vosserna, som på valplatsen så många gånger visat sig vara näkta söner af de malmstarke fäder,. Denna planch föreställer en hustru, som utanför sin stuga under hängbjörken räcker mannen handen till afsked. De kraftfulla och välformade gestalterna, de ädla och enkla ställningarne, fromma och friska ansigtsdragen och pittoreska, ofta högst poetiska klädedrägterna: alltsammans, väl och omsorgsfullt utfördt, gör ett angenämt intryck. Arbetet slutar med en Halling från Hallingdal, upptecknad af Ole Bull. r? — Af Rob. Acrels Tidskrift för Praktisk Byggnadskonst och Mekanik m. m. har i dessa dagar 5:te häftet utkommit. Arbetet går, som man ser, raskt undan. Häftet har flere uppsattser enkom egnade för män af facket, såsom beskrifningar på hr P. G. Hults Centrifugal-blåsmaschin, Svanbergs och Althaintz Cakes-maschin, Olmstedts blandning af Harts och Ister, tjenlig tillfriktionssmörja m. m. Men den för allmänheten i det hela mest tilldragande afhandlingen, är en längre uppsatts, som bär titel af Några ord om Byggnadsväsendet i landsortens. Här icke blott redogöres för tillståndet med den vrurala architekturen i vårt land, äfvensom för öfverintendentsembetets förhållande till det praktiska af byggnadskonsten: historisktvisas ock beskaffenheten af detta embetes verksamhetskrets, sådan den på grund af 1747 och 1776 årens kongl. bref och förordningar måste vara. Embetet tages i försvar mot åtskilliga af de på sednare tider temligen högljudda anmärkningar, som mot detsamma blifvit gjorda; och der man får veta skälen till mycket, som måhända varit svårt att tillvägabringa annorlunda än som skett på grund af saker och förhållanden, sådana de äro. Om tidskriften har fullt rätt i allt hvad här säges, anse vi oss icke kunna bedöma, utan öfverlemna det åt professioni : sterne sjelfve. Nog torde väl ett och annatl! anmärkningsvärdt i allt fall återstå. Men hvad vi synnerligen önskade fästa publikens uppmärksamhet på, är det förslag artikelförfattaren slutligen gör till upphjelpande och förbättrande af den onekligen förfallna landtarchitekturen. Det torde förtjena att meddela något ur detta förslag, Tidskriften säger: Uti hvarje län, eller, efter ortens beskaffenhet, flere sammanslagna, skulle tillsättas en arehitekt, eller byggnadsdirektor, — titeln är likgiltig — subordinerande under Öfverintendents-embetet, ungefär i likhet med landtmäteristatens förhållande till General-landtmäteri-kontoret. Denna läns-architekt, som Öfverintendents-embetet borde ega att utse och tillsätta, efter anslagen oeh allmänt kungjord ansökningstid till tjensten, skulle hafva till åliggande attl: mot skälig vedergällning (hvars belopp, i händelse tvist derom uppstode, Öfverintendents-embetet kunde tilläggas rätt att bestämma) uppgöra ritningar och kostnadsförslag till sädane byggnadsföretag, hvartill ritningar nu erfordras ifrån bemälde .embete; samt emot resekostnadsersättning och nägot förhöjdt dagtraktamente, ungefär 3 rdr 16 sk. bko om dagen, inom sitt distrikt förrätta besigtningar och undersökning af lokaler för nya byggnaders uppförande; upprätta reparationsförslager, äfvensom, i den ordning och efter den fortskridning af byggnadsarbetena, som kunde blifva bestämd, förrätta inspektionsbesigtningar derä, samt dem slutligen afsyna. Likaledes skulle han öfvervara eller förrätta ärliga ekonomiska besigtningar å kronans publika. byggnader, samt kungsgärdar och mera betydande boställen, tillhörande kronan eller korporationer, i afoch tillträdes-syner, hvari han jemväl skulle deltaga. Ritningar till nybyggnader, förändringar eller regleringar uti städer inom distriktet skulle af honom granskas och det felaktiga rättas. Äfven skulle honom äigga, att några gånger om året inspektera arbetenas utförande och tillse, om föreskrifne ritningar osh författningar följdes. Öfver alla upprättade ritningar och förslager till nybyggnader, förändringar och väsendtligare reparationer för allmän räkning skulle, säsom hittills, Öfverintendents-embetet ega granskningsrätt, hvarföre de skulle dit ingifvas och, i fall dä sådant vore eller kunde blifva föreskrifvet, af embetet till Kgl. Maj:tsl: fastställelse anmälas, innan nägen verkställighet afli arbetena finge ega rum; och borde det icke göras tilll: nägon slags monopolium för distriktets arehitekt att! uppgöra ritningar, utan skulle magistrater, kyrkoråd, kommitterade m. fl. ega att derom vända sig tilll! hvilken de helst ville, endast att architekten i förstal: AANR DD Fr Cr OO Ott Long Had TNG IE He ren MH ee