silfverpenning, stoppade denna i munnen på frun, i stället för oblaten. Hon afdänade. Riddaren, under5 rättad härom, drog sitt svärd och stack ihjäl presten D midt för altaret. Biskopen i Bremen bannlyste gea nast den skyldige; de öfrige Stedingarne togo dennes jr försvar. Nu predikades i hela norra Tyskland ett korståg mot dem; de anföllos af en stor öfvermakt, d försvarade sig tappert, men dukade slutligen under. Bland de få, som lyckades rädda sig, var ofvannämnde 5 Viktor. Han köpte egendom i Pommern, der slägten k qvarstadnade, till dess bröderna Curt oeh Viktor (gea neralamiralen) öfverflyttade den till Sverige., Man kan i några rader läsa en i korthet sammanfattad bild af gr. Stedingks mångsidiga öden, och tillika af hans älskvärda karakter: Pe Stedingk bevistade en revy, som Ludvig XV höll nära Paris, och der trupperna defilerade för madame Du Barry, hvilken, omgifven af en talrik svit, ung C och tjusande, satt i en förgylld kalesch, med konunti gen till häst vid sin sida. Stedingk, då underlöjt8 nant, föreställdes för den inflytelserika mätressen, som, glädtig och leende i sitt välde, var längt ifrån att förutse, att hon skulle sluta på guillotinen, med orden: vMonsieur de bourreau, de grace, encore un momentv, Stedingk, fältmarskalk, bevistade ett halft århunF drade derefter kejsar Nikolai kröning i Moskwa. r Hvilket tidssvalg mellan fru Du Barry och kejsar Niq kolai, tillryggalagdt af samma man, som äskädat Ludvig XV:s sedeförderfrade hof; var hemmastadd i Ludvig XVI:s; sett och ofta talat med Fredrik den dc Store; var vän af Gustaf III; i hög grad åtnjutit t Catharinas ynnest; omfattades med största godhet af bk kejsar Paul, hvilken kallade honom, hvad han sjelf g smickrade sig vara: un preus chevalier; för hvilken Alexander hade ett slags sonlig tillgifvenhet, enligt f dess ofta förnyade yttranden; ät hvilken Nikolai skänkte samma förtroende; som Gustaf Adolf och C Carl XIII omfattade med aktning och vänskap, och r om hvilken Carl Johan skref: Armåeens Nestor, vår krigsäras patriark, den allmänt aktade och värderade fältmarskalken, Herr Grefve Stedingk har slutat sin länga och ärofulla bana; hvilken var lika hemmastadd i Versailles lysande salar, som på Amerikas savanner; lika uppburen af den stolta Catharina, som af soldaten i Savolax; var vän af Mirabeau, Lafayette oeh kejsar Paul; hade tillbragt en läng lefnad i all den prakt, hvilken hofven i Versailles och S:t Petersburg erbjödo, och, vid 70 ärs älder, insvept i sin kappa, läg på den väta marken vid Gross-Beeren, Dennewitz och Leipzig, utan att detringaste besväras deraf, och som sedan i mänga år. njöt af landtlefnadens stillhet på sin gärd i Södermanland. i Märkvärdig är en sädan man och en sädan lefnad! Glad, eftergifven och mild, varm i hjertat och! vänfast, hade han den sällsynta gäfvan, att alltid se den goda och ädla sidan af hvarje sak och af hvarje person, som kom i beröring med honom, utan att bemärka den däliga; var säledes en optimist af ädlaste r slaget, men ej af dessa fromma, som för öfrigt duga t till intet. Han var rik på duglighet och kunskaper;! hans skrifsätt mästerligt, rent klassiskt i enkelhet,! klart och kort i uttrycken. Grefve Stedingks depe-S scher utgöra ett mönster af diplomatisk skrifart, och dess enskilda bref af det mest intagande behag. t Angående en artikel kallad; Om Reformer i! Svenska Kyrkan, införd i Tidskrift för Svenskal: Kyrkan. Första häftet 1851. f Reform är ett från den goda staden Upsala, enkannerligen dess theologiska fakultet, så sällan hördt ord, att man med desto större uppmärksamhet bör lyssna till de reformförslager, som ifrån detta håll göras. Glädjande är att! finna, att ändtligen behofvet af reformer, jal ett behof af snara reformer äfven inom kyr-l! kan, jemväl af män inom den theologiska fakulteten börjat erkännas. Afhandlingen, författad af hr prof. 4. E. Knös, begynner först med en inledande theoretisk ! betraktelse; med hvars skärskådande vi ickel! vilja upptaga våra läsares tid. Derpå öfver-: går han till svenska kyrkans egenskap afjl statskyrka, medgifvande, attodetta förhållande 1 medför så stor både fördel och fara, att, så-1 som han uttrycker sig, vi icke vete, hvilkendera vi må anse öfvervägande. Han vill ock 1 gerna vindicera åt kyrkan en viss sjelfständighet; smen, säger han, till hvad grad ochl!l under hvilka vilkor detta bör ske, är icke lätt att noggrannt bestämman. Men lika stora vå-l! dor som han befarar af kyrkans bero-l! ende af staten, lika mycket fruktar han förl allt som hotar kyrkoenheten, dock utan attt vilja medgifva eller yrka tvång för dess beva-l rande, samt härunder erkännande tillika, att utvidgande af religionsfriheten i vårt fädernesland icke länge kan uteblifvan. Men enligt den preventiva polismakt, vid hvilken man hos oss är så van, vill han dock icke allenast bafva staten förhehållen, utan anbefalla densamma noggrann utöfning af sin npröfningsrätt, huruvida den troslära och författnings-! form ett nytt kyrkosamfund antager ej mot-l!l verka statens sanna bästa, med andra ord, att! staten i anseende till alla kyrkliga frågor el-l: ler anordningar förbehåller sig sitt placet el-l ler veton. I andra länder, såsom England ochl! Förenta Staterna, har man dock längesedanl frångått dylika preventiva styrelsemaximer, l! Man litar der mera på religionsoch sede-l! känslans samt förnuftets makt, samt på det nit till motverkande af sedelöshet och villfa-1 relse som allestädes uppkommer, der kyrkan får utveckla sig och verka fritt enligt sin natur. När andras rättigheter trädas för nära, eller dess lagar öfverträdas, då, men icke förr, anser staten sig berättigad och pligtig att ingripa. Vi kunna heller icke fatta, hur religionsfrihet i sjelfva verket kan ega rum i ett land, om på statens medgifvande ett religionssamfunds egentliga tillvaro skall bero. Dock vi gå till de specielle reformförslagen, dem förf. förordar. Hr K. är icke obenägen för en presbyterialförfattning. Han betraktar med icke ovänliga ögon de institutioner, som uti Skottland och Förenta Staterna till sådan frukt för det kyrkliga lifvet ega rum. Han icke allenast medgifyer, utan tvärtom yrkar ett verksamt deltagande af församlingen i handhafvandet och vården af de kyrkliga angelägenheterna, i förening med större frihet och oberoende vid presters tillsättande. Detta är något som väl förtjenar läggas märke till, såsom af en man af fakulteten, hvilken ingalunda iort sig känd för någon ultraliberalism. Med hänsyn till kyrkorådets inrättning och verksamhet förordar ban en reform, nästan i full enlighet med den, som i den nyligen i A. B. införda artikeln om kyrkoväsendet blifvit föreslagen. — I afseende på församlingarnes friare valrätt hänviser hr K. till nya kyrkolagskommittsens förslag, af hvilken kommitte han var en medlem, nemligen att vid alla. konsistoriella lägenheter en af församlingen begärd fjerde profpredikant skulle få komma under sa ta 4 LX sva med de föreslagna mr HH ÅM 0 a HH HH Av M KH rk dd FA ke at rt