Aftonbladet – 3 juni 1851, sida 2

I nöjena på Mosebacke, der hvarken kostnad eller möda blifvit sparad för allmänhetens beqvämlighet. Också uppgick de besökandes antal till 1000, och den stora joch ändamälsenligt inrättade danssalongen var flitigt anlitad, ehuru den cj va? fullkomligt färdig och icke heller till begagnande annoncerad. Traktens belägenhet, äfvensom den herrliga utsigten, egnar denna j plats synnerligt väl till arrangerande af folknöjen. OM KONKURRENSEN MELLAN DE NORSKA OCH SVENSKA SOCKERRAFFINADERIERNA. Då sockertillverkningen här i landet är en betydande och jemväl för skeppsfarten ej ovigtig näringsgren, a fen vänta uppstätt för denna näring i följd af Ren väntade konkurrensen med de norska raffiaderierna, af den anledningen att dessa icke betala någon tull för sitt råsocker, såsom de svenska, men deremot få införa toppsocker till Sverige mot half tull, så ligger häruti ett tillräckligt skäl att återkomma till en närmare granskning af den i gårdagens Aftonblad införda kalkyl som var inlemnad af en bland egarne till ett sockerbruk i Norge. Vi anse dessutom detta för en skyldighet, dels derföre att redaktionen såsom tillägg till den insända skriften yttrade den åsigten, att om det ock läter höra sig att de svenske sockerbruksidkarne genom den drawback, som beviljas dem på här tillverkadt socker, hafva en större fördel af att införa socker till Norge än de norska sockerbruken att afsätta socker här, så synas dock de norska sockerbruken hafva en större fördel än de svenska för försäljningen här i landet, emedan de förre blott betala half tull för raffinaden, men hafva råsockret tullfritt, och erhålla en skilling banko exportpremie, samt derigenom skola kunna lemna sitt socker härstädes till billigare pris. Detta omdöme fordrar å vår sida måhända en närmare förklaring, emedan det ej öfverensstämmer med den kalkyl, som förekommer i den i gårdagsbladet införda skriften, hvars data leda till den slutsatsen, att den tull m. m. som för den svenska sockerbruksidkaren belöper på ett skålpund raffinadsocker, icke skulle uppgå till mer än 2 skillingar 6t1,-dels runstycken; hvilken uträkning åter grundar sig på den förutsättningen, att af 100 skålp. råsocker skall fås minst 63 skålp. raffinad, 15 skålp. melis och 10 skäålp. lump, eller tillsammans 90 procent raffinerad produkt: Denna kalkyl är ganska märkvärdig, och se här hvarföre. -Vid 1844 ärs riksdag, då det hos ständerna var fråga om att bestämma den drawback, eller. exportpremie, som den svenske sockerbruksidkaren skulle erhålla vid utförsel af socker, uppgafs nemligen från hrr raffinadörers sida för ständerna, att råsockret ej kunde lemna mer än omkring 60 procent i medeltal eller högst obetydligt deröfver raffinerad vara, och på denna grund bestämdes exportpremien för hvarje skålpund exporteradt socker till fyra skillingar banko räknadt såsom återställelse af det belopp hvartill tullafgiften på det dertill behöfliga råsocker skulle uppgått. En ledamot af ridderskapet och adeln yrkade då, under åberopande af en annan uppgift i ett par tryckta techniska verk, en närmare undersökning om riktigheten af denna uppgift för att tillse att staten ej måtte förlora på en öfverdrifven exportpremie; men härpå gjordes ej afseende. Nu komma de norske sockerraffinadörerne och söka med en kalkyl visa, att råsockret kan gifva 90 procent raffinerad vara. Ett af två måste således här inträffa: antingen är den sista uppgiften, som åsyftar att visa, det de svenska sockerbruken alltid skola ligga öfver de norska i försäljningen härstädes, oriktig, eller också hafva de svenske sockerbruksidkarne, uti de uppgifter som lades till grund för drawbackens bestämmande, fört rikets ständer bakom ljuset; ty båda uppgifterna gå icke ihop; en sak kan ej på en gång vara och icke vara. Af denna anledning hafva vi tills vidare helst trott oss böra antaga, att något fel finnes i den sednast gjorda kalkylen. Men enhvar lärer inse, af hvilken stor vigt det är att, få denna nu åter väckta fråga nöjaktigt och noggrannt utredd, då frågan om sockertullen nu snart åter förekommer och i sammanhang dermed en ny bestämmelse om drawbacken måste ske i fall tull-lindringarne upphöra, och en förändring i den allmänna sockertullen sker i sammanhang härmed. Ty om det skullel. förhålla sig så, att staten under ett antal år) betalat 1 skilling 594, runstycken mera än hvad tullen för det till raffineringen åtgångna råsockret kostat, så synes det vara tid att något minska den uppoffring, som staten måst vidkännas för att göra sockerbruksidkarne en ;