Aftonbladet – 2 juni 1851, sida 2

jöoee Med 14 kanoner, har 110 mans besättning och kommenderas af firegattkaptenen de Laborde. bskendsessO Riksdagen. Lördagens aftonplena hos Riksstånden. Bland den mängd förslag till uttrickande af Ridd. och Adelns gemensamma tankar i aledning af Kon stitutionsutskottets betänkande M 7,som såväl i-detta , som i föregående dagarnes plena blifvit af åtskilliga ledamöter framställda, gingo de fleta ut på inrymmande af plats i representationen fö: de embetsoch tjenstemän, som i saknad af börd och jordegendom derifrån i det Lagerbjelkska förslaget: blifvit uteslutne. -! Alla sådana förslag blefvo dock förkastade. Af de öfrige förslagen till gemensamma tankar anmärka vi tvenne af hr Cederschiöld, hvaruti yrkas : deltagande i representantvalen för ala som till staten lemna skattebidrag, hvarvid de städerne boende hänföras till borgarståndet och de pi landet till bondeständet. Säsom försvar för sin äsgt yttrade hr C. jatt han ansäg staten egentligen vara ett stort bolag, I deri rösträtt borde medgifvas hvar och en i män som han till kolagets vidmakthällande bidrager, hvarföre konsequent de som nu ej ega rösträtt äfven borde befrias från alla skattebidrag. I Häremot opponerade sig hufvudsakligen frih. Palmstjerna, som ingick på billigheten af befrielse från skatt för dem som äro uteslutne frän rösträtt, men han ville ej gå in derpä, att satsen omvändes såsom hr C. föreslagit. Detta amendememt blef äfven afslaget. I Vidare förekom af friherrarne Sprengtporten och Raab yrkad förändring i 12 S 1:a mom., nemligen att ordet distriktvis,, ifråga om val inom ridd. och Jadeln, skulle inflyta. Dervid yttrade sig först frih. Raab med förklarande, att då den mening i representationsfrågan som han förfäktade, ej tycks gå igenom, sä ville han dock ej sätta sig emot den väg som möjligen kunde leda till någon förbättring, hvarföre han äfven vore villig att beforcra framgängen af det nu förevarande representationsförslaget. Men för detta ändamäl ansäg talaren nödvändigt att den af honom begärda förändring i 12:te , blefve vidtagen, sävida man af landsortsadeln och dee öfrige ständen vill päräkna bistånd till förslaget i :sin helhet. Om vid de ifrågavarande valen hvarje adelsman skulle välja de 60 representanterna, så blefve följden säkerligen att ett visst parti skulle bemäktiga sig valen och uppgöra vallistorna; och att adeln skulle infinna sig i hufvudstaden för att välja vore ej serdeles välbetänkt, då mänga medlemmar af ridd. och adeln dels säsom familjefäder och affärsmän, dels af mindre goda omständigheter kunde blifva hindrade derifrån, hvaremot lätteligen en hop löshästar i orterna kunde infinna sig. Talaren ansåg med ett ord af högsta vigt för förslagets framgång att den begärda förändringen iakttoges, såvida man allvarligen vill att förslaget nästa riksdag skall blifva lag och ej säsom ett par andra talare endast för tilljfället vill bifalla detsamma. Oaktadt af hr Brakel begärd vottering blef förändringen bifallen med 51 röster mott 21. Af alla de under debatterna framnställda förslagen hafva endast trenne blifvit såsom ridd. och adelns gemensamma tankar antagna, nemligen ett af hr Gyllensköld om uteslutning af ordet allmogen i 15:de S R. O.;: det ofvannämnda af friherrarne Sprengtporten och Raab samt slutligen ett af grefve Hamilton, som bestämmer minsta antalet närvarande ledamöter af riksnämnden, för att densamma skall blifva beslutmässig. BORGARESTÅNDET. En af hr Brincks motioner i lördagens plenum angående framställning till Konungen om bestämdare föreskrifter för aktiebolag, än de som nu finnas, föranledde debatt om nämnde motion skulle behandlas af ekonomieller af lagutskottet, och då hr Lagergren till och med satte i fråga huruvida remiss deraf kunde grundlagsenligt ske, yttrade hr Petrå, att hos adeln hade proposition våg rats på en dylik motion, hvilket häntydde på förhällanden som han ansåg hota värt lonstitutionella system. Inom samma ständ hade fönt en annan vägran gjorts, som inneburit missaktnng mot borgareståndet och dess talman, synnerligat som i talmanskonferensen ingen framställning derom förut skett. Talaren framhöll vädan af att riksdagen fortgick på tt så olagligt sätt och,på grund deraf att landtmarskalken ej synes vilja sammankalla nägon ny talmanskonferens, hemställde hr P. om ej ståndets talman borde öfverenskomma med talmännen för de anIra ofrälse stånden om Äterställande af ordningen och motverkan af den mystiska ledning af riksdagsärendena, som gjort sig gällande. Äfven hr Wern anmärkte emot talmanskonferensens uteblifvande, hvarefter talmannen upplyste, att landtmarskalken ej velat besvära konferensens ledamöter med något sammanträde, enär ingenting finnes på riksständens bord som gör ett sådant behöfligt. Häremot genmälte hr Petre, att landtmarskalkens yttrande var oriktigt, emedan en högst vigtig angelägenhet, nemligen dechargefrågan ännu ej blifvit i talmanskonferensen afhandad, en fråga likväl, som just genom uppskofvet verar demoraliserande. Derjemte ansågo flera af stänlets ledamöter att tullbevillningen hade bordt i talnanskonferensen behandlas innan den förekom, i synerhet som ständet beslutat att ej företaga nämnde räga före den 31 Maj. Hr Lagergren sökte väl öferskyla de anmärkta olagligheterna dermed, att borsareständet i en annan fräga fattatt sitt beslut om tilen då densamma skulle förekomma, innan den af onferensen blifvit behandlad, hvawremot hrr Björck ch Gräå förmenade det denna förrsigtighet varit nödändig för att i fråga om statsregleringen vara trygsad mot öfverrumpling. Derefter öfvergick ständet ill behandlingen af tulltazan, som fortsattes hela dasen, och hvarunder lifligheten i d:batterna var ovanigt stor. Såväl prohibitisterna son frihandelns förvarare utvecklade, isynnerhet flen af de sednare, ina teorier på ett ganska lyckligt sätt. För tull. axans oförändrade bibehållande talade hrr Indebetou, ikelund, Lagergren, Almgren och Hesselgren, hvarmot hrr Muren, Halling, Wern, Brinck och Schwan rkade att densamma skulle till pröfning upptagas, vilket ock slutligen bifölls med 39 röster mot 11. Närmast härefter i bet. förekom hr Schwans moon angående all utförseltulls upphörande, hvaremot ynnerligast hr Lagergren ifrade. Utskottets afstyrande af denna punkt bifölls. Varmast var likväl riden om den transatlantiska tulllindringens upphöande. Hrr Bergman, Almgren, Ekelund, Gustafson, Rinman, Hesselgren och Laergren uppträdde om förfäktare af den inhemska handelns skydd och nderlättande, som enligt deras taka genom nämnde ull-lindring befordras, Utaf hrr Sehwan och Muren ramställdes deremot handeln frår en universellare da och dess frigörning frän all onaturliga band amt reciprocitetsförhållanden i handel folken emeln säsom cettat de vigtigaste vilkor för framätskridanet och fattigdomens suecessiva försvinnande från assan. På samma sida stodo ock hrr Berg och julir. Vid voteringen antogs med 32 röster emot 12 EE teer