Aftonbladet – 28 maj 1851, sida 3

och slutligen bad honom att om möjligt förskaffa mig ett pass och plats på ett fartyg. Ett pass! utropade han förundrad. ,Tror ni då att jag skulle vilja låta hänga mig för er? Det är omöjligt, herre, så gerna jag än ville göra er till viljes.n Jag ryste och ångrade nästan att jag anförtrott mig åt honom. Förråd mig åtminstone icke, sade jag allvarsamt, jag har litat på er ärlighet.v Frukta intet, svarade han, jag vill göra hvad jag kan för er. Pass kan jag icke skaffa er, men måhända plats på ett fartygp. Dermed. måste jag nöja mig. Den trogne portvakten höll ord; redan följande dagen kallade han mig afsides strax efter middagen. Herre! sade han hastigt till mig. Herre, ett tillfälle till räddning erbjuder sig för er; men ni måste omfatta det, om dett ock skulle falla er svårt. Jag går in på allt i verlden, blott jag kommer vidare ! Ser ni der i hamnen? sade han triumferande till mig. Der ligger den österrikiska krigsångbåten Maria Anna; den seglar i morgon till Afrika; med den måste ni ut.n På Maria Anna? genmälte jag. Men hur skulle det vara möjligt? Ni har ju sjelf sagt mig, att polistjenstemän qvardröja på hvarje afseglande fartyg ända till sista stund för att undersöka de resandes pass, och att de icke lemna fartyget förr än kanonerna gifvit afskedssignal. Och nu till — på ett österrikiskt krigsskepp! (Forts. fölier Y