till Agram. Hittills hade ingen begärt få sc mina papper; men jag visste attjag i Agran måste förete pass, för att kunna erhålla bil jJett eller s. k. ;postkartes till Marburg i Steyer mark. Här gällde det således först att tage list till hjelp. Jag hade tagit in på det bä sta värcshuset. Då värden anvisade mig rum frågade jag honom: Åpropos, vet ni när diligensen går til Marburg? a Han igaf mig upplysning härom. Då måste jag skynda mig! utropade jag liksom :öfverraskad. Vill ni förtjena sex silberzwamziger, så skaffa mig i hast en biljett; jag går emellertid till polisen för att låta visera miltt pass., Silberzwanziger! Redan ordet har cen silfverklang! — Villigt ilade mannen af och var lycklig nog att erhålla biljett för mig. Jag spatseride emellertid lugnt omkring i staden. emedar jag hade goda skäl att hålla mig på afstånd från passkontoret. BE På utsatt tid lät jag bira mina saker ti. diligensstationen, steg i vagnen, och for a till Marburg. Men endast början på faran ve öfverstånden. Jag visste att polisen i Mar burg vid vår ankomst skulle infinna sig vi diligenssstationen för att visera de resande pass. Ett stycke ifrån staden beklagade jag mig högt ofver illamående och bad att få stig: utur; lkusken vägrade det envist, men började i stället ursinnigt piska på sina hästar, så at vi i galopp kommo fram till staden. Då v kommit fram, rusade jag som ett ursinnig lejon ur vagnen och i stället för diligensstationen uppsökte jag ett ensligt ställe, der jag