Aftonbladet – 28 maj 1851, sida 3

Det lyckades ock verkligen äfven denna gång, och jag hade åter lyckligen undgått faran. På samma sätt smög jag mig genom Laibach, hvarest jag åter räddades genom min kolik. Följande dagen reste jag åter frisk och sund med postvagnen på vägen till Triest. På den station der de resande brukade äta middag under vägen, bjöd jag konduktören på middag för att möjligtvis kunna förvärfva hans vänskap och lyckligt ankomma till Triest. Jag förplägade honom furstligt och vi kommo snart på förtrolig fot med hvarandra. Det är försmädligtr, sade jag till honom, patt jag redan i morgon måste till en del åter illryggalägga samma väg som vi nu resa., Hur då, min herre? frågade han förvånad. Ack! svarade jag, jag har angelägna affärer i Obschena (nära Triest) och måste i alla händelser i morgon fara tillbaka dit från Priest. Det blir dubbelt besvär för mig. VYet ni hvad? inföll konduktören förekommande, jag låter er nu stiga utaf på vägen i Obschena och gifver er en biljett af nnehöåll, att niin orgon äger rätt att med postvagn fullända resan till Friest. Huru glad blef jag.icke! Ni gör mig dermed en ganska stor tjenst svarade jag. Kypare, en butelj till!, Jag fyllde glasen å nyo och vi klingade. Och mina saker, hr konduktör! — Vill ni vara god och låta föra dem till hötel Metternich, eller såsom det numera heter, hötel National? fortfor jag. Äfven detta lofvade den vänskaplige mannen. Derefter uppmanade han till uppbrott