Borgarestandet. Diskussioonen i BORGARESTÄNDET om representationsfrågaan öppnades med ett anförandeaf hr Wern, som ansäg frågan efter det kongliga förslagets fall hafva kommit på en ny bana. Orsaken hvarföre nämnda förrslag ej blef antaget låg dels i dess egen beskaffenheet, dels i bristande värma hos dem som afgifvit detsamma, utan att sedan med nog allvar hafva arbetat för: dess genomförande. Den ställning frägan nu fått var emellertid högst beklaglig. Den synpunkt hvarur utskottet behandlat frägan var förmedlingens. Då till grund för hvarje konstitutionelt förslag vissa principer ligga, så mäste, i fall dessa principer ej hafva folkets förtroende, andra anskaffas och dessa blifva genomgripande; men deri ligger intet linder för en sådan medling, allrahelst som borgarestärdat antagit det kongliga förslaget, hvilket äfven kunle betraktas som ett medlingsförslag. Utskottet hace dock handlat oriktigt då det undanskjutit sådana principer. Dess förslag hade sälunda blifvit endast en förening af flera mindre, af hvilka hvardera hade bordt för sig behandlas. Förbättringar förekomma wäl deri, såsom den individuella sjelfskrifvenhetens upphörande, orepresenterades inträde uti representattionen, rättighet för konungens rädgifvare att deltaga i rädplägningarne samt en förbättrad arbetsordning o. s. v. Men den kollektiva sjelfskrifvenheten, ständens bibehällande m. m. äterstär. Vidare finnr man deri ingen detaljerad valordning, hvarigenon man sälunda ej skulle kunna beräkna följden afdet beslut, som konstitutionsutskottet vill att man sall fatta. Ej blott i representationen utan äfven i bekattningen skulle detta medföra den största osäkemet. Dessutom kan man ej af berörde förslag sjuta till huru stånden skola sammansättas för vissa riksdagsärenders behandling. I ätskilliga hänseenden kunde förslaget anses mera reaktionärt än vår nuvarande grundlag. Så t. ex. skulle majoriteten i den sä kallade granskningsnämnden kunna hin dra tillämpningen af 107 genom att undandraga ditthörande frägor ständernas bepröfvande, hvilket nu ej läter sig göra; tiden för anmärkningar emot och föränddringar af grundlag skulle inskränkas till 14 dagar o. ts. v. Häraf synes att det äfven i detaljer är behäftadt med vissa brister. ) Fulla skäl till genomgripande reformer finnas emellertid. Svenska folket har visserligen gått framät, ehuru ej i samma förhållande som andra folk, men i alla fall är det osäkert hvart vi i farans stund kunna: