Aftonbladet – 26 maj 1851, sida 2

En noggrann läkarebesigtning har blifvit företagen, vilken likväl lagt i dagen, att ifrågavarande person varit verkligt död. — Morgondagen är en vigtig dag inom Riksstånden, i anseende dertill, att Konstitutionsutskottets betänkande i representationsfrågan då skall förekomma till öfverläggning. Aftonbladet har för sin del redan längesedan tillkännagifvit sin tanka, att det Liagerbjelkeska representationsförslaget, som Komstitutionsutskottets majoritet biträdt, icke haar den ringaste utsigt till någon framtid, ooch att detsamma, om det nu skulle blifva Ihvilande, i frimsta rummet komme att afslås jpå Riddarhuset vid nästa riksdag, der det mu finnes en stor mängd ledamöter, som efter dletta förslag aldrig hade hopp om att blifva representanter, d. v. s. valde inom adeln, utan då långt heldre skulle göra en uppoffring för nationens sak i det hela, samt på hvilka man således kan tillämpa ordspråket, att de ej lära vilja bortbyta sin förstfödslorätt — den sjelfskrifna representationsrätten — för en grynvälling. Detta har varit orsaken hvarföre vii ansett det föga löna mödan att närmare diskutera förslagets innehåll, och man kunde ännu lätt vara frestad att tro, det pluraliteten af dem, hvilka understödja detsamma, icke precist hafva något allvar dermed, om man ej å andra sidan varseblef de nitiska bemödanden, som uppenbara sig från en och annan, att värfva anhängare deråt. Det vigtiga och maktpåliggande blir deremot, i vär tanka att, om möjligt, någon gemensam kontraproposition kunde giöra sig gällande hos Borgareoch Bondeståmden, hvilken sedermera skulle öfverlemnas ått den ovissa slumpen af en votering i förstärkkt utskott, under förutsättning nemligen, att sjeclfva denna votering icke kan på något sätt hundras med riksdagshabilitetens tillhjelp. Skullle det deremot, post varios casus, per tot discrimina rerumv, lyckas att få en sådan gemensam tanka, på grund af allmänna val och enligt det mellan åtskilliga reformvänner inom Borgareoch Bondestånden öfverenskomna programm, hvilande, hvilket man hittills mera kan önska än hoppas — då tvifla vi ingalunda, att ett nytt Hf för denna vitala anggelägenhet skulle visa sig öfver hela landet, och att man skulle komma ganska långt deruttinnan, till den stund då 1853 års riksdag begynuer.