Aftonbladet – 26 maj 1851, sida 2

VA BA MV OA MPV YMER — Barnhusflickan n:o 6,366 Augusta Eugenia Wahlström, född den 27 November 1827, och är 1836 ifrån Barnhuset utlemnad till nämndemannen Erik Göransson och hans hustru Sara Andersdotter i Hallen inom Bergs församling i Jemtlands län, har, enligt allmännt vitsord blifvit af dessa sina fosterföräldrar med ömhet uppfostrad likasom deras egna barn, sorgfälligt och tidigt i christendomskunskap undervisad samt handledd till goda seder, ordentlighet, arbetsamhet och nyttiga slöjder: att under fosterföräldrarnes värd bemäölda barnhusflicka med god christendomskunskap och ordentligt bruk af de heliga nädemedlen förenat ett värdigt och godt uppförande: att fosterföräldrarne, då de för 2:ne är sedan afträdde sitt hemmansbruk till sina egna barn och dervid uppgjort arfskifte, tilldelat sin ofvannämnde fosterdotter 166 rdr 32 sk. bko jemte tillräckligt kläder, hvarefter hon äå hemmanet qvarblifvit i tjenst hos Erik Göranssons son till dess hon den 17 Mars nästlidet är med fosterföräldrarnes bifall ingick i äktenskap med en välaktad bonde Olof Mathiasson i Hallen; hvarvid de bekostade bröllop och lemnade henne ytterligare gafvor af boskap, husgeradssaker och penningar. Barnhusdirektionen har derföre lemnat nämndemannen Erik Göransson den af K. Maj:t anslagne medalj för ömsint värd om torftiga barn; och har ett exemplar af berörde medalj med tillhörande kedja blifvit till konungens befallningshafvande i ofvannämnde län öfversänd för att uti Bergs kyrka, i församlingens närvaro, bemälde nämndeman tillställas. (Ur P. T.) — Bland de 38 taflor af svenska mästare, med hvilka expositionen på Charlottenburg i Köpenhamn blifvit riktad, anses 2:ne af Wahlbom, ett genrestycke af Wickenberg och Södermarks porträtt af Fogelberg för de yppersta. (Dagbl.) — I Dagbladet lemnas i dag följande upplysning angäende den i lördags berättade historien, att skelettet af en ung menniska, under gräfning i en trädgärd vid S:t Paulsgatan, blifvit påfunnet. Händelsen förhåller sig rätteligen så, att bland en mängd ben efter ätskilliga djur, ha äfven funnits fragmenter af en hufvudskäl, hvilken enligt en läkares intyg legat i jorden minst tio å tolf är. Förmodligen har den blifvit ditförd med någon jord som blifvit förd till trädgården som fyllnadsäimnen. Någon anledning att förmoda det nägon menniska blifvit mördad och nergräfd på ifrågavarande ställe är icke för handen. --Förliden gärdag togs i beslag å ängfartyget Svithiod från Läbeck ätskilliga varor, bestående af damastdräll, korderoy, kläden, strumpor och dukar, embellerade i 3:ne tunnsäckar jemte 5 smärre colly. Varorna voro förstuckna under äångpannorna i machineriet. —Från Torneå skrifves den 6 Maj, att isen på Torneå elf då ännu låg alldeles oskadad med nägra tum snö på sig; i skogarne var en å tvä alnars djup snö, om nätterna 8 å 10 grader kallt och om dagarne med det herrligaste solsken så kallt i luften, att skaren bär till nära mot aftnarne. — Professor Bils och mir Le Torts representation sistl. gårdag i rmancgen å Kongl. Djurgården var besökt af omkring 1000 personer, och skördade såväl hr Bils som Le Tort för sina prestationer ett stormande bifall. — Af en annons i dagens blad finner man att herr och fru Leonard komma att gifva ännu en konsert i morgon tisdag, hvilket lärer härröra af svårigheten att få orchesterbiträde till någon annan dag. Då mänga i hufvudstaden iännu ej haft nöjet att höra dessa utmärkta artister och troligen lika mänga icke skola släppa tillfället att höra dem ä nyo, så lära de troligen komma att fägna sig ät lika fullt hus som i lördags, då publiken genom de mest stormande bifallsyttringar och framropningar tillkännagaf sin enthusiasm, serdeles för hr Leonard. — Teaterdirektören Hessler har med sin trupp efter slutad sejour uti Gefle i gär anländt hit till staden, och kommer han att redan om onsdag anträda resan till Wisby för att a dervarande teater gifva representationer. — Djurgårdsteatern öppnades i går under rätt gynnsamma auspicier. IHuset var fullt, pjesen befanns intressant, applåder och inropningar fattades icke. Hr Deland, den förtjente direktören, samt hans talangfulla fru och deras lofvande dotter mottogos med hvar sin varma handklappning, hvilken ville säga så mycket som ett hjertligt tack för sist. Det nya stycke, hvarmed Djurgärdsteatern i är börjat sin era, kallas Efter femtio år; det är ett skädespel i 3 akter med prolog och epilog, författadt af finnen Topelius. Prologen spelar på Haga 1788, under en maskerad, och Gustaf den tredje tycks, enligt sin vana, ha ett finger med i intrigen. I pjesen aterfinner man ett par af de vackra maskerna femtio är sednare — alltid dessa skräpuksansigten, men nu så helt naturliga! Baron Magnus Drakenhjelm med sina ättatio är skulle icke mer vilja rivalisera med sin broder öfversten om den förtjusande Ebba Reutereronas kärlek; i stället öfverlemnar han sig ät en gammal hushällerskas ömma omsorger. Den förtjusande Ebba läter ej mer enlevera sig och föra sig i brudstol i en lätt maskerad-drägt, med öronen ännu fulla af musiken, sorlet, skrattet, qvickheterna från den glada hoffesten; hon hår blifvit en stackars blind gumma, som irrar genom de finska skogarna, med hungriga vargar till kavaljerer och vintervindens tjut till musik! Tiden medger nu icke någon redogörelse för dessa bäda personers — baronens och öfverstinnans — förhällande till hvarandra, eller för de dramatiska situationer som af detsamma föranledas. Baronen, en fullkomlig hofman frän tredje Gustafs dagar, kurtisör, filosof, voltairian, som han pikerar sig af att vara, är en karakter af intresse, men kan knappt betraktas säsom fullt representerande det tidehvarf, af nvilket de omgifvande vid hans dödstinfille emellertid taga farväl. Hr Deland äterger denna roll 1 sd airitossk (en tilless och liflighet. Ett par energiska karakteorer af mörk art äro baronens hushällerska och hennes son; de framställas med förfärande sanning af fru Isberg och hr Lindström. Med Djurgärdsteaterns små resurser i dekorationsväg ådagalägger förevarande styckes sceneri, som i prologen skall föreställa en af de vackra salarna på Haga och i epilogen ett finskt landskap med dess storartade natur, riktigheten af den allmänna anmärkningen om företrädet af att icke ha nägra dekorationer alls, såsom det fordom brukades; då dessa i alla fall blott på ett högst ofullkomligt sätt ästadkomma den äsyftade illusionen och vida mer störa, in bidraga till ändamälet. Den skenbara bristen skulle grundligast afhjelpas genom äskädarens fantasi! — Bland smäsaker i bokhandeln märker man en liten Tablå, som utvisar afständet från Stockholms Stortorg till stadens tullar och derutom belägna stäljen, enligt detta är verkställd uppmätning; herrar fotvandrare vördsamt tillegnad. Af denna lilla tablå, som kostar blott ett par skillingar, inhemtar man bland annat, att afständet frän stadens medelpunkt ill de flesta tullarna är vida längre än en fjerdingsväg, hvilket man hittills vanligen antagit. Så t.ex. ir afständet till Hornstull 5200 och till Norrtull 5855 nar eller vägen genom hela staden fulla 2!V, fjerlingsväg. Den som vill begifva sig till nägot landställe häromkring kan ock på förhand bestämdt sc huru mänga fjät han dervid har att taga. ee — Från Götheborg berättas, under den 21 lennes följande ovanliga tilldragelse: Allmänna samtalsämnet har de sednaste dagarne j varit, att en ung handelsbokhällare, som afled pål Sahlgrenska sjukhuset natten till den 11:te dennes,j fter flera förnyade slaganfall, och jordfästes thors-: lagen den 13:de, befunnits vara skendöd. Det egnals