Aftonbladet – 24 maj 1851, sida 3

hans lefnads slut velat småle åt honom, han tyckte det vara grymt att just nu, då verlden för hans öga hade framtedt så många af sina behag . . . då han på en gång hade blifvit rik, beundrad, ärad och eftersökt, — just nu skulle döden sträcka sin lia, för att afskära hans lifstråd. Dessa tankar pressade en tår ur den unge mannens ögon, men han söndertryckte den och sammanyek brefvet. Knappt hade han medhunnit detta, förrän bojaren med tvenne pistoler i handen inträdde i rummet. Jag är straxt till er tjenst, yttrade Fredrik. Bojaren lade pistolerna på kaminen; Fredrik förseglade Brefvet till Leblanc och steg sedan upp. Innan vi nu företaga den allvarsamma dödslekeno, sade han, mäste jag tala ett ord till er. Jag svär er, vid min heder, att jag aldrig har älskat er fru och att jag endast två gånger i min lefnad har talat med henne, Sjelfva hennes namn är mig fullkomligen obekant; och detta porträtt, hvilket ni förmodligen anser som en kärleksgåfva, har jag hittat på ett värdshus i Basel, der er fru hade qvarglömt det. nLögner, afskyvärda lögner!, röt bojaren. vÄn brefvet då... Brefvet?s Angående det kan blott den, som skrifvi det, lemna upplysning., svarade Fredrik. Och det vill bon äfven, hördes en frun. timmersröst yttra. Bojarens fru visade sig härvid i den öppna dörren. Margaretha! skrek mannen; hvad vill di här?, ,Hindra dig att begå ett brott.. Bort, qvinna! Bort härifrån ! Jag går icke ur stället förr än du komme med.,