Aftonbladet – 24 maj 1851, sida 3

lan stängd. Jag påfann då den utvägen att så in till den här herrn, som bodde under oss; ty han hade en dörr, som ledde utåt parken. På min begäran öppnade han denna dörr för mig och jag skyndade genom den, men kom ändå för sent; ty ett skott hördes i detsamma och Franz låg simmande i sitt blod., Den unga frun dolde sit ansigte i båda händerna och snyftade konwsiviskt. Nu bör du begripa, återtog hon efter en lång tystnad, hvarför den här målarens anblick inger mig fasa, hvarför jag önskade tala med honom och hvarför jag skref honom tills Jag ville blott förmå honomn att så fort som möjligt aflägsna sig. Med en fasansfull köld och med en pistol i hvardera handen hade bojaren afhört allt detta. Med sammanbitna tänder framträdde han nu till Garnier. )Vill ni lemna Wien i morgon?a frågade han barskt. Fredrik ville göra en neande rörelse, men den unga frun upplyfte beljande sina händer. Han svarade således: Jag vill genast resa.v Då fattade bojaren sin synbart bäfvande hustru vid armen och drog henne med sig bort. En månad derefter mötte Garnier i Paris sin vän Leblanc, som just då återkommit från Wien. De språkade då förtroligt. Apropos,, sade Henrik, jag vet nu namnet på din bojarinna. — Hur har du fitt veta det? Jag läste det bland annonser om döda.n ,Huru? ropade Fredrik. Den unga frun. ..n Dog straxt efter din afresa från Wien.x SLUT.