Aftonbladet – 22 maj 1851, sida 4

. (Insändt från Lidköping.) Till författaren af det i Friskytten införda poemet Sann händelse 1849,. Du store skald! du ädle bard från Skara! Hur skön han är din stora hjeltedikt! Du qväder väl, men det är skada bara, Ditt ämne ej har varit mera rikt; Du är för hög för småstadsbors konflikter Och synes passa bäst för stora dikter. Ått vända dig ifrån din egen boning, Mig tyckes att du derpå föga vann; Med Lidköping du borde haft förskoning För Prostens skull, om ej för någon ann, Så mycket mer som der bland andra strunten Ock föddes fram den gudastore Glunten. Hvad vill du då? Hvad har väl gamla Skara Alt visa fram mot desse store män? Förlåt mig, ack! hur kan så glömsk jag vara? . ., Det har ju dig och det är nog, min vän. (Var dock försigtig och låt icke skriften, Liksom du sjelf, förbli ett mål för — driften). Ett litet item blott jag har att göra i Vid ditt poem, som annars är så grannt, — Då du helt säkert från hvar mun får höra, All allt är lögn, som du sagt vara sannt —: Var du, som gick i Lidköping betryckter Vid kungsbesöket, sjelf just riktigt nykter ?.... Det är en egenhet hus många fulla Att tro dem druckne, som stå närmst intill; Och af den smuts, deri du sjelf visst rulla, Du nu en del på andra stänka vill; Dock denna glädje du ej rätt får smaka, Ty svinhugg) bruka alltid gå tillbaka. Som dåligt skämt din skrift väl fått passera, Men då som sanning du den utger sen, Försvinner löjet och man kan ej mera Den finna rolig, utan blott gemen; Och när du endast dårars bifall vinner, Föraktet är det mål, du säkrast hinner. Ett löfte sist du får, som dig ej gläder, Men väl publiken, och det är, min vän: Då du härnäst i tjugufyra vers uppträder, Skall du få fem och tjugu sen igen,. Dermed farväl! och hvad jag sagt deröfver Må du väl tänka, ty du det beböfver.