Aftonbladet – 22 maj 1851, sida 3

ning för att betrias tran afven den tjächaste Sfiltar pot täckning. Till och med damernas balklädningarlut inna med fördel i lif och ärmar fodras med Guttaly; ercha. Den vildaste dans skall icke ens förmå att ringa en enda svettperla genom fodret till fläckande f tyget; hvilket icke är utan vigt för dem bland de söna, som icke äro nog magnifika att nyttja en ballädning blott en enda gäng. Ett papper, som är mycket svärt att slita sönder ch följaktligen är utomordentligt passande för handingar, hvilka äro mycket utsatta för nötning, tillveras äfven af Gutta Percha. Banksedlar, vexlar, akiebref m. fl. sådane handlingar borde deraf förfärigas; likaså omslagspapper af alla slag. Afven till öckers inbindning användes detta ämne med stor ördel, och man har t. o. m. begagnat det till gjuande af boktryckarestil, så att Gutta Percha kan vara ved ifrän början till slut vid bokmakeriet., — Red. har från Dalarne fått sig tillsänd edanstående artikel, som afhandlar ett nu os Rikets Ständer anhängiggjordt ämne af nycken vigt och som synes förtjena allt bejertande, i anseende till den talrika befolking, hvars välfärd frågans afgörande gäller: lågot om Storskiftet i Dalarne och dess följder för den mindre jordegaren. Riksdagsmännen från Dalarne, Liss Lars sson och L. J. Gezelius, hafva vid innevarande riksdag väckt motioner om ändring i n del stadganden i 1804 års Kongl. Brefrörande Storskiftet i Dalarne; och som vi äro vf den öfvertygelsen, att framgången af dessa motioner är af yttersta vigt för en stor mängd af Dalarnes smärre jordegare, så hafva vi, i den välmenande afsigten att befordra detta, nedskrifvit följande. Man har gjort och gör mycket väsen af storskiftet, såsom ett non plus ultra af förträfflighet och gagnelighet. Storskiftets hufvudsakliga nytta består deri, att jordbrukaren, som hittills haft hundradetals jordlappar på ika många särskilda ställen, nu får all sin jord sammanlagd i ett, två eller tre skiften, och det så nära intill sin gård som möjligt. Man hyser i allmänhet ett orätt begrepp om olägenheterna af den oinskränkta jordklyfningen i Dalarne. Olägenheten har neml, bestått icke så mycket deruti, att en stor mängd jordegare haft så litet jord, utan fastmer deruti, att de större jordegarena haft jordlappar på så många ställen. Att nu dessa skiljda jordlappar sammanbringas, är en lika stor som obestridlig nytta af storskiftet. Men storskiftet har andra sidor, hvilka icke äro för vackra. Deribland vilja vi i första rummet nämna det våldsamma sätt, hvarpå eganderätten kränkes genom författningarne rörande storskiftet. Köpebref, laga fasta, fastställda kartor m. m., allt sådant är af ingen! betydenhet. Om t. ex. en by har skog, som är genom lagligen fastställd rågångsskillnad och deröfver upprättad fastställd karta afskild från den öfriga socknen; och om en sådan by, af omtanke för framtiden, har sparat sin skog; och om någon köper jord i den byn och betalar jorden dyrt just i och för den besparade och vidlyftiga skogen, och på ett såant köp får både uppbud och fasta; så kommer storskiftet och undanrödjer allt detta och lägger byns skogsområde till socknens öfriga skog och tilldelar byn skog, icke efter beloppet af den skog som byn förut hade, utan efter antalet af de besutenheter, som byn blifvit bestämd att innehålla, En annan ful sida af storskiftet är — de oerhörda kostnaderne. Staten bekostar väl landtmätarnes arfvoden och kosthållning, men dermed är storskiftet icke bestäldt. Socknarne skola neml. bekosta: 1:o handtlangningsI dagsverken åt landtmätarne, hvilka åtgå till lett antal, som kan kallas gränslöst; 2:0 husrum och uppassning åt landtmätarne, samt fri Iskjuts i alla tjensteärender; 3:0 refning och lgradering, som stiger till en högst betydlig summa. Allt detta sammanlagdt uppgår i de Istörre socknarne till kanske 100.000 rdr. Om Inu staten får tillsläppa lika mycket, så stiger kostnaden för storskiftet i en socken till !3 eller kanske !, af socknens taxeringsvärde (2). Men för den större jordegaren medförer storIskiftet obestridlig nytta, och då får det ej Hhjelpa att det svider. I Med den mindre jordegaren är förhållandet lannorlunda. Det är storskiftets följder för nldenne, som vi nu vilje framställa. a) Den lilla jordegaren skall, i förhållande till -Isim jord, lika med den större jordegaren deltitaga i alla storskiftet atföljande kostnader. Men sedan han sålunda fullgjort alla prestar tioner i dagsverken och penningar, så blir den -Islutliga följden af storskiftet — att han miste sin jord, Det blir hans lön. Det blir stor-Åskiftets följder för Aonom. Ty 1804 års Kgl. albref stadgar: 1:o att den Ulla jordegaren (som alicke eger full besutenhet) icke far sälja til nan än den, som egerjord i samma t. Detta är eniallo måtto hård lag currensen af köpare blir inskränt tills ec till en enda), att det gränsar ände shet, att en sådan liten del mäste gå ; en spottstyfver. Vidare stadgar be kungabref, att sedan 20 er storskiftets slut, — Pm OR BH NO MS RR An — dd Mm AA 3 gen af det hela skola faststilla lösningsprise Menskliga lifvet framte motsägelser och inkonseqvenser; mel f, det torde vara svårt att framvisa någon mot sägelse så grym och gräslig som denna, al er neml, staten förbjuder hazardspel i allmänhet asåsom skadligt och omoraliskt, men anbefallc