Aftonbladet – 22 maj 1851, sida 2

Smålands nation. På en char, draperad i blätt, och körd af en äldrig kämpe i snöhvitt här och skägg, syntes först Blenda och i hennes följe personer, kända ur Stagnelii hjeltedikt. Smålands fana fördes af Blenda och hennes trolofvade, Prins Adolf, en guldsmidd nordisk gestalt, med Smålands vapen i skölden. Blenda höll i ena handen en -stälblå sköld, hvarpå Wärend lästes i gyllene bokstäfver. Henne följde med utmanande blickar Sv. Grates hofman, den ädle Prins Olof af Danmark, som genom sin kungliga drägt skiljde sig från femte figuren på vagnen, den digre riddaren von Hasselberg. Efter derna char kom, på en annan, en grupp Bellmanianer, sittande på kullstjelpta vintunnor omkring en upphöjd ställning, prydd med vinrankor. Fran denna höjd syntes Bacchus och Venus strålande af ungdom och skönhet, med nädiga blickar skåda ned på hjeltar och hjeltinnor från Bellmans och HI Gustafs dagar. Fredman klingar med sin gamle vän Movitz, som ibland ger en stöt ur sitt valdthorn, bakom dem klinga Mollberg och Ulla Winblad. Efter dessa bada grupper följde ett brokigt tag af diverse figurer. Den dräplige riddaren Don Quixote förde en förläst mag. Confusius; Sancho Panza följde sin herre, sjelf ätföljd af en figur med tratt på hufvudet och helt och hället beklidd med tunnor. Hans äliggande synes varit att släcka Sancho Panzas, som det tyckes, o släckeliga törst; m. fl. löjliga figurer. Södermanlands och Nerikes nation föreställde Kejsa Faustin-Soulouque på Hayti med sin hofstat. Denn: nation hade äfven i är valt brunnssalongen till barack och utförde der efter sin vackra musik ätskilliga ne gerdansar, inöfvade af en på S:t Barthelemy födt Sörmlänning. Sedan nationerna i sina baracker intagit sexa m m., började de vanliga helsningarne dem emellan loch temligen tidigt på qvällen var allt i det närma Iste slut. Den följande dagen voro nationerna, son lvanligt, samlade på sina nationssalar, alla i sina ko Istymer. Då de med säng och musik och under fly Igande fanor tigade omkring för att shelsa hvaran dra, voro stadens alla innevånare i rörelse, och ga t torna, särdeles de närmast torget, voro uppfyllda Jäskädare. KERSTIN og äo———