Aftonbladet – 22 maj 1851, sida 1

EN HONSTNÄRS ÅFVENTYR) NoveLr Ar J. F. CaAStELu. Öfversä ttning från Tyskan. Garnier förlorade sig uti en mängd gissringar och förmodanden; men hurudan bevekelsegranden än måtte hafva varit, brann han dock af begär att utforska denna hemlighet, och miööteti Basel hade på nytt uppväckt hela hans nyfikenhet. Ofta förr, då han läst om stora konstnärers, berömda mästares lefnad, hade han afundat dem deras många äfventyr. Det förekom honom nu, som om det berodde af honom sjelf allena, att åt sin tillkommande biograf anskaffa ämnet till ett ganska märkvärdigt äf:ventyr. Emesdlertid var det hans fasta öfvertygelse, att om han kunde lyckas åter träfta herr Wertmiann och dennes systerdotter, skulle gåtan nopg blifva löst; hvarföre han beslöt att redan :följande dagen begifva sig af till Baden. Men, när han dit anlände, hade de båda personerna, som han sökte, redan rest derifrån till Wien. Fredrik Garnier hade tid och pengar; han beslöt således att resa efter, äfven till den österrkiska hufvudstaden. Onkel och systerdotter hade ganska riktigt varit före honom alles es, dit han anlände. och först när han kommit inom Wiens murar, förlorade han deras spår. Wien är, i sanning, en stor stad. Det är Tysklaands Paris, säga fransmännen. Lifvet här ärr angenämt, folket glädtigt och godmodigt, ssamt nöjena talrika. Så uteslutande var icke Garnier upptagen af tanken på sin hemlighetsfulla dam, att han dervid förglömde allt annat. Han besåg alla ) Se Aftonbl. J4 112 och 113.