Aftonbladet – 22 maj 1851, sida 1

För att underlätta sina efterspaningar beslt han nu att i stort kopiera miniatyrporträtte på medaljongen. Han hade just slutat detta arbete, då Le blanc inträdde. Ack! ropade denne, du har redan fåt arbete i Wien!, Jag? ... huru så?, Nå, du målar ju porträttet af en dam, hvar. bekantskap jag här lyckats göra. ;Du? ... du?... Här?... Således vet dh hennes namn? Ja, nog har man sagt det för mig, mer det är ett af de der barbariska namnen, som jag hvarken kan eftersäga, eller i minnet behålla. Jag har som oftast sett den sköna unga frun, tillika med hennes man, hos grefvinnan R....o Hon är således gift? Ja, med en bojar, hvilken med sina ofantliga mustacher icke är så olik en uppstoppad tigerkatt. Alla menniskor äro rädda för honom, hans egen fru icke undantagen. Hon har, den arma unga qvinnan, blifvit tvingad att gifta sig med honom., Hur vet du det? Man har så berättat mig. Vet du något närmare om den sköna frun? Ah ja!... Det är en sällsam ...en bedröflig historia. Hon skall vara dotter af en fattig pastor på landet. Bojaren blef kär i henne och då hon var förlofvad med en ynging uf hennes stånd, lät han falskeligen anslaga och orättvist döma denne såsom vildskytt, hvarefter bojaren gifte sig med den unga orestdottern. Himmelens Gud! Och en sådan menniska är umgås i goda sällskaper!) Han är rik, kära du. Behöfver) du något nnat skäl?, Fredrik framställde ingen vidare fråga. af