Aftonbladet – 22 maj 1851, sida 1

) offentliga byggnader, han besökte flitigt all muscter och konstkabinetter, han deltog i e mängd nöjen. En afton, då han skulle gå på spektaklet hörde han fransyska talas på gatan, tätt bak om sig. Språkets för honom kära och välbekant: ljud lifvade honom genast; men — icke nog härmed: han tyckte sig äfven igenkänna röIsten, hvarföre han ifrigt vände sig om. Henrik Leblance stod inför hans förvånade I blickar. Jag trodde du var i Romv, sade läkaren, sedan de första helsningarna voro utbytta. Och jag dig i Paris,, svarade Garnier. pHvad gör du här?p Jag ämnar här studera ett nytt sätt att bota sjukdomar. Man har, på de sednare tiderna, talat så mycket om de tyska doktorerna, hvilka skola hafva gjort den upptäckten, att medelst en obetydlighet — snart sagdt medelst intet, göra de sjuka friska. Det der vill jag härstides med mina egna ögon skåda, och när jag återkommer till Paris, är homöopathen färdig. Man vet alt jag varit i Österrike, att jag inhemtat den nya vetenskapen vid sjelfva dess källa... Kort och godt! ... jag skall dermed göra min lycka. Det vill säga, att du tänker narra publiken., Ah! icke mer och icke mindre, än mina herrar kolleger göra. Men — hvar bor du?, Garnier gaf henom I morgon kommer jag till lig, återtog Leblance. Jag skall införa dig i flera stc ra. hus; ty jag hade rekommendationsbref till en! mängd ansedda familjer här och blef mottagen med öppna armar. Garnier mottog med glädje sin väns anbud och det så mycket mer, som han hoppades på detta sätt vinna underrättelser om Wertmann och hans systerdotter. 1 adress.