Aftonbladet – 21 maj 1851, sida 3

hvarföre målet uppsköts tills om lördag, då alla tre de tilltalade vid hemtnigsäfventyr skulle inställa sig — Rädhusrättens 5:te afdelning afkunnade i gå följande beslut uti det förut omnämnda målet emel llan pigan Maria Lundberg och drängen Anders Erics Ison angående utbekommande af barnauppfostrings hjelp för ett barn de sammanaflat under deras gemen Isamma tjenstetid hos bryggaren Hartman. Som under ransakningen det upplyst blifvit at Eriesson flere gånger varit ensam med Lundberg ut Tladugårdskammaren äfvensom han hos tunnbindare gesällen Johansson hyrt rum till bostad åt Lundber; under den tid hon skulle föda barn, sä älades Erics Ison att med ed värja sig från att icke vara fader til det barn Lundberg framfödt, med hvilken edgäng har dock erhöll anständ till den 15 nästkommande Juni, men skulle han under tiden infinna sig hos sin själasörjare så ofta han det päfordrades, för att erhålla föreställningar om edens vigt och värde samt vådan för mened, viljande domstolen, sedan det sig visat om Ericsson eden gå gitter, vidare sig i saken utlåtan. — I Mars månad omtalades att traktören Fredrik Fundin, hvilken, på hyrde rättigheter, idkade krogrörelse vid Köpmangatan, infunnit sig å handlanden C. G. Nordströms kontor N:o :2 Johannis gränd, och derstädes med uppvisandet af en större penningsumma tillnarrat sig 55 kannor bränvin. Affären uppgjordes på en lördagsafton, och då bokhällaren Frans Hellsten, hvilken uppgjort köpet, på mändagen infann sig med räkningen så var säväl Fundin som bränvinet sin kos. Sedan dess har det icke lyckats få spaning å Fundin, men i måndags hade han i sällskap med sin hustru anländt hit till staden medförande 1 häst och 3:ne kokreatur samt tagit logis uti huset N:o 6 vid Tullgatan ä Ladugärdslandet. Fundin inställdes i gär uti poliskammaren, der han erkände skulden, och uppgaf sig vara boende på Blidön å Wermdön, men kunde nu icke betala utan önskade 14 dagars anständ, helst kreaturen voro ej honom tillhörige, så att han nu genast kunde skaffa pengar. Mälsegaren mäste, sedan polismästaren förklarade sig icke kunna taga befattning med mälet, finna sig nöjd med en revers ä skuldens belopp. — Sistl. gårdag voro till förhör i poliskammaren tvenne ynglingar gelbgjutaregesällen Carl Andersson och dess yngre broder gelbgjutarelärlingen Gustaf Andersson upphemtade, derföre att den förstnämnde, biträdd af den sistnämnde emot sin lärmästare och välgörare gelbgjutaremästaren Lundberg boende å Lundtmakaregatan, svikligen åtkommit Etthundrade riksdaler banko på följande sätt: Carl Andersson hade under den tid han var ilära hos hr Lundberg erhållit i arf 300 rdr bko, hvilket belopp han lemnade i förvar hos mästaren. Herr Lundberg hade nägon tid derefter af välmening mot Andersson uppmanat honom insätta beloppet i sparbanken på det han skulle kunna draga ränta på kapitalet. Pengarne insattes mycket riktigt i sparbanken, men som högsta insättningsbeloppet är 100 rdr bko, så begagnade A. äfven tvenne sina bröders namn så att han erhöll 3:ne sparbanksböcker hvardera ä 100 rdr bko, hvilka i förvar lemnades till hr Lundberg. Sistlidne är uttog Carl Andersson från sparbanken 200 rdr bko, men den tredje boken med 100 rdr bko stadnade qvar i hr Lundbergs värd. Andersson reste då ner åt landet, men nägon tid derefter återkom han hit och begärde låna 100 rdr bko af Lundberg mot hypothek af sparbanksboken. Han erhöll den begärda summan, och sistl. lördag inställde han sig hos hr Lundberg med önskan att uttaga pengarna ur sparbanken för att betala sin skuld. Hr Lundberg, af arbete hindrad att medfölja och icke anande något svek, lemnade sparbanksboken åt sin hustru, som gjorde Andersson sällskap till rådhuset. Dit anlände träffades brodren Gustaf Andersson, hvarefter boken lemnades dem af fru Lundberg. De uttogo mycket riktigt penningarne, och bädo fru Lundberg göra sig sällskap åt Westerlånggatan, så skulle de lemna henne sina penningar, men då de kommo till slottskansliets fordna lokal, toögo de till fötterna och sprungo in ät Prestgatan sä att fru IL. icke fick sigte på dem. Under förhöret uppförde begge bröderne sig ganska fräckt, så att polismästaren bebådade dem att detta deras handlingssätt bure tecken att de framdeles säsom fullmogna brottslingar skulle föras inför poliskammarens dombord. Gustaf Andersson pästod att pengarna vore hans egendom och den skuld brodren gjort anginge icke honom. Carl Andersson kunde cke bestrida att han i säkerhet för till låns erhällne 100 rdr bko lemnat sparbanksboken i hypothek. Poiskommissarien Jäderin, hvilken haft ungherrarne förhör, berättade att Gustaf Anderson erhällit 60 iksdaler af sin broder för sitt biträde vid den skamösa manöverns utförande, hvilket förhällande anses roligt deraf, att Gustaf Anderssons mästare gelbgjuaren Lindström förklarade att Gustaf i lördags lemat honom 50 rdr rgs i förvar. Polismästaren kunde naturligtvis icke vidare taga pefattning med affären, utan hänvistes Hr Lundberg att vid domstol göra sin talan gällande, hvaremedertid hr Lindström uppmanades att icke till Gustaf itlemna de emottagne 50 rdr, äfvensom passförbud kulle ombesörjas för begge de tilltalade. Carl Anlerssons oförskämdhet gick till och med så längt, att van efter slutadt förhör äskade ersättning för instälelsen, hvarpå polismästaren invände: ja, det borde lu ha på ryggenn,.