Aftonbladet – 19 maj 1851, sida 4

Åderman, som arbetade vid hr Hjertas fabrik å Barn1 ängen till slutet af Mars månad, men då hastigt försvann derifrån och sedermera hällits omsorgsfullt un-l: dangömdaf hr Franz Sjöberg, utan att ens låta anmäla hos polisen hvarest hon uppehöll sig, för några veckor sedan genom hr Sjöberg instämde hr L. J. Hjerta till stadens Handelsoch Ekonomikollegium, med diverse päständen, som finnas upptagna i stämningen, men hvars egentliga hufvudföremäl mähända var att få framkomma i hennes eget namn med en läng historia, innehållande ungefär detsamma, som en del af de tidningsartiklar i tidningen Återigen FolFets röst, för hvilka hr Hjerta anställt ätal mot den tidningens ansvarige utgifvare i anseende till lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar samt jsmädeliga yttranden, äsyftande att förklena hr Hjertas namn och rykte. Aftonbladet har äfven i N:o 105 för den 8 Maj upptagit i korthet en berättelse om det vigtigaste af hvad som passerade vid det första förhöret, och hvaraf hufvudsumman var, att hr Sjöberg ä Lovisa Adermans vägnar pästod att det kontrakt, söm blifvit ingånget för Adermans räkning mellan fröken C. Bogen och föreständaren för fabriken å Barnängen hr Trouillet, om Adermans antagande till lärling och vilkoren derför, borde, säsom ej undertecknadt af behörig mälsman för Aderman, anses kasseradt eller icke gällande, samt att hr Hjerta äter ä sin sida undandrog sig allt direkt svaromäl på stämningen, af den anledning att Aderman aldrig med honom träffat nägot aftal om arbete, och att hr Trouillet, hvilken är mantalskrifven säsom förste verkmästare på fabriken, haft hr Hjertas uppdrag att förvalta densamma och antaga och uppgöra vilkoren med arbetspersonalen m. m., dock åtog sig hr Hjerta, säsom fabrikens ägare, den pekuniära ansvarigheten för de förbindelser, hvartill hr Trouillet, i följd af sådana aftal, kunde kännas skyldig. Däå denna sak i lördags andra gängen förekom, ändades den helt hastigt så, som det var att förutse, i följd af det stora juridiska misstag hr Sjöberg säsom Adermans fullmäktig begått, deruti att han begärt få lärlingskontraktet kasseradt. Domstolen kunde nemligen icke göra annat än hvad den nu gjorde, nemligen förklara: att då icke nägot lärlingskontrakt mellan Aderman och svaranden ä kärande sidan åberopades, så kunde handelsoch ekonomikollegium, som enligt handtverksordningen har att slita tvister angående sädana kontrakter, icke taga befattning med saken; utan hänviste käranden att, om han finner sig befogad till någon talan i rättegängsväg, derom instämma till vanlig domstol. Detta var utan tvifvel helt annat än hvad hr Sjöberg hade beräknat, med de stora tillrustningar han haft i och för anställandet af denna rättegång, och den kostnad han troligen fått vidkännas att underhälla Lovisa Aderman i och för densamma under så läng tid. Till dessa tillrustningar hörde bland annat, att en af Lovisa Adermans bröder, som är garfvaregesäll i Norrtelge, men som det vill synas, för öfrigt aldrig hört talas om hela saken, blifvit förskrifven derifrån hit, och var tillstädes vid domstolen!y ji lördags säsom systerns mälsman. Denne persons is uppenbarelse och hvad han hade att säga var ickels 1 -— 8 AD -—OO: co —rin AoA Fr 0 FH AA ng rea 4 Mmm OLAV HPA 4 FH PV mr OO 0 Öm — et — JM heller utan sitt lilla dramatiska intresse. När nemligen protokollet var justeradt och ännu något ytterligare ä kärande sidan blifvit anfördt, frågade ordföranden, hr borgmästaren Ekelund, den ifrägavarande brodren: Nä, låtom oss nu höra hvad kärandens mälsman har att säga uti saken, hvarpå gesällen Åderman svarade: Jag vill tala sanning. — Ganska rätt, inföll ordföranden, det förstås af sig Isjelf; men är det någonting serskildt, som Aderman i egenskap af mälsman vill anföra? hvarpå denne äter svarade: Jo, jag vill att rättvisa skall ske!-— Härtill inskränkte sig hans uppträdande inför domstolen. Man torde erinra sig, att hr Sjöbergs hela diktan och traktan ifrån början ingalunda synes hafva varit att få nägon revision af Lovisa Adermans räkning vid fabriken, i hvilket fall genaste vägen för henne hade varit att dit återkomma och uppgöra saken hos den, med hvilken hon träffat aftalet, sedan hon bortgätt utan föregående tillsägelse och utan att begära sitt betyg; man torde vidare ihägkomma, att hela käromälet synbarligen äsyftat att få på denna nya väg Eg anfalla hr Hjerta och deri söka nägot slags stöd i opinionen för angripelserna i Folkets röst. Men glömmer man ej detta, så kan man verkligen säga, att Ihr Sjöberg äfven på denna väg gjort en fullständig fiasco, och icke minst genom sin egen oskicklighet vid sakens juridiska behandling. Vi förbiga för närvarande att bedöma, hvad vinst Lovisa Aderman i det hela kan skörda af den rättegäng, hvaraf första akten sälunda är utspelad. — I dag förekom åter inför rådhusrättens femte af-! delning det af hr Carl Lorentz j:r mot ansvaringen ! för tidningen Än en gäng Folkets Röst Johan Nygren väckte tryckfrihetsmål. Nygren, kallad vid hemtningsäfventyr, iakttog nu inställelse och Lorentz kom äfven personligen tillstädes. Nygren inlemnade skriftligen (det torde observeras att Nygren ej ens kan skrifva sitt namn utan begagnar bomärke) sin slutförklaring, hvilken hufvudsakligen innehöll nya lögnaktigal: och förklenliga tillmälen mot hr Lorentz, så att denne fann sig föranlåten yrka särskildt ansvar för desamma, äfvensom Nygren begärde få säsom vittnen afhörda tvenne poliskommissarier och en polisöfverkonstapel. Hr Lorentz bestred vittnens hörande, helst det säkergen derigenom skulle emot tryckfrihetsförordningens föreskrift lyckas Nygren att uttänja målet i flere mi; nader, och afstod Lorentz derföre äfven från sin i stämningen gjorda begäran om vittnesförhör, samt yrkade att det laglikmätigt genast borde skridas till ju-!1 rymannaval. Efter öfverläggning afkunnade domstolen det beslut, att utslag öfver Nygrens framställda! begäran skulle, sedan denna dags protokoll blifvit juIsteradt, afkunnas nästa måndag, till hvilken tid Ny-!! Igren vid äfventyr af hemtning ålades personligen sig!, inställa. — I gär blef f. d. gardisten Hellman gripen å bar Igerning, efter att hafva föröfvat inbrottsstöld uti en fisksump, liggande vid Blasieholmen. Vid förhöret i dag i poliskammaren inställde sig 2:ne vittnen, som sett Hellman genom fönstret till kajutan i fisksum! pen utkasta flera klädespersedlar. De tillfrågade ho-l4 nom hvad han gjorde der, hvarpå han svarat, att han tillhörde besättningen; men som den var af vittnena 4 I känd, blef Hellman af dem gripen. I kajutan lemnade han sin rock qvar, som syntes hindra honom is (då han utkröp genom kajutfönstret. Hellman neikade för hela angifvelsen och målet remitterades. 0 4 Fe kt et a DN CA Oh — I lördags afton blefvo f. korrektionisterna RingI gren och Antonson, hvilka sistl. fredag föröfvat den I djerfva inbrottsstölden å källaren Kronan, gripna på kaffehuset i Polisgränd. De hade, samma dag stölden begicks, i sällskap med 2:ne qvinspersoner åkt i omnibus till Djurgården och gjort besök på ett par värdshus. En ringa del af de stulna penningarna befanns hos dem vid häktandet. — Från Fahlun berättas ännu en rymning ur ettl; (af de nya cellfängelserna: . Fredagen förliden vecka tidigt på morgonen inträffade vid härvarande celfängelse det hästan otroliga, att lifstidsfängen CO. J. Lindberg för andra resan inoml. få veckor lyckades rymma, och det händelsevis precis: jur samma cell och genom samma matlucka som förra gåhgen. Berörde lucka var nu beslagen med jernbleck, men hela stängseln så bräcklig, att Lindberg med tillhjelp af en hvässt spik och en krökt messingsten! utan svårighet kunde öppna densamma, helst den i