Aftonbladet – 17 maj 1851, sida 1

kommo i samspråk. Han talade om skön const och jag nämnde dig. Han hade redan . ett taflor af dig och ville lära känna dig. Det är således du, som för mig öppnat lörren till lyckans gyllene tempel? ... Du är u en Mercurius. Jag vill måla dig i flanellsröja, med gudastafven i handen och med små vingar på tofflorna., Du börjar bli narraktig, käre Garnier.n Af glädje, ja. Ganska möjligt! ... Jag är icke van vid en sådan här lycka. Apropost!... vi bli ju tillsammans i afton? En sådan dag som denna får icke hafva något vanligt slut. Vi skola supera hos Very. Hit med bordeaux! . .. Hit med champagne! ... Jag kan betala alltsammans., Du gjorde Sättre i att bli hemma och taga nägon svalkande dryck., OO, du gode Gud!... Gif mig bara tid att inna mig i min lycka. Sc, jag hir spelat schack med ödet, satt in hela min framtid och vunnit partiet. Från denna daga har jag förtroen!e till mig sjelf. Jag är rikt... jag är mäktig. — Kom med mig, Henrik!... Jag skall genast gå att köpa mig ett resschatull och en halmhatt samt skaffa mig ett pass.n Fem dagar derefter var Fredrik Garnier på vägen till Marseille, der han steg ombord, för att fara till Italien. Hans galna glädje hade något saktat sig och lemnat rum fer lugnare, behagligare känslor. Närmare det landet, der han skulle få se konstens underverk, hvilka så länge föresväfvat hans koustnärsdrömmar, greps han af ett slags oro, liknande den, som en ung flicka känner, då hon skrider fram till altaret, der brudgummen väntar henne. Då man visade honom Genua, som dök upp ur morgondimman, kunde han icke afhälla sig från ett glädjerop. Italien . .. det efterlängtade landet låg framför honom.