Aftonbladet – 17 maj 1851, sida 1

detta papper i sin ficka, bugade han sig och gick. Knappast var han utom dörren, förrän Garnier glädjedrucken kastade sig i Leblancs armar. Jag får resa till Italien! ropade han. Jag får se Raphaels och Michel Angelos herrliga mästerverk. Se hit! Se bara! Jag är nu riker karl! Ser du, Henrik! Nu kan jag använd något på min bildning och med Guds hjelj bli en stor konstnär med tiden.v Vid dessa ord kramade han bankonoternc i sina händer såsom kastanjetter, under de han dansade omkring i ateliern, kullstjelpande alla stolarna. ,AhI fortfor han. när jag betänker att lycka, rykte, ära, allt beror af en bit papper . . . betänker att man, förmedelst tre tusen francs, hvaraf jag nu är i besittning, kan bli en stor man! ... O, j himmelska papper! .... mina beskyddare! ... mina goda englar! ... mina gudar!... O, den älskansvärde hen Wertmann! ...o Och nu kysste han papperen, i det har åter slösade på dem en hop hedersnamn oc! smekord. Och jag, fortfor han, jag, som aldrig har kunnat tåla tyskarna! ... Det är ju fö konstnärer den präktigaste nation i hela verl den. Från denna dag vill jag, när jag för rättar min morgonoch min aftonbön, stöds vända mina blickar åt det väderstreck, de Rhenfloden strömmar, liksom de rättroende musulmännen städse, under bönen, vända sit åt det väderstreck, der Mecca är beläget. Jag skall äfven lära mig röka tobak och äta sur kål. Dock, säg mig, min bäste Leblanc, hu har du gjort den der hedersmannens bekant. skap ? bet var en tillfällighet, som sammanförd mig med honom. Han var på spektaklet. V