Aftonbladet – 17 maj 1851, sida 1

Äro de der taflorna till salu ?a Nej, min herre.n Men jag bjuder er hundra louisdorer för dem. Skulle ni icke på det vilkoret vilja sälja dem till mig?, Ajo, det skulle jag väl kunna. Wertmann tog upp sin plånbok och räknade upp de hundra louisdorerna. rJag skall redan i dag låta hemta taflorna, yttrade han till Garnier, i det han lemnade honom pengarna, Men Fredrik såg förvånad på Henrik, tviflande om det var verklighet, eller om han var under inflytande af en dröm. Henrik såg lika förundrad ut, som hans vän. Jag skulle äfven vilja utaf eder hafva fyra vyer af Romn, återtog den främmande. Men de måste aftagas på ort och ställe. Har ni varit 1 Italien ? ,Nej, men jag ämnar snart besöka detta konstens land, svarade Garnier, kastande en förstulen glädjeblick på bankonoterna, som han höll i handen. Jag betalar er tusen francs för hvarje tafla. fortfor Wertmann; och vid dessa ord upptog han ur sin plånbok ännu tvenne bankonoter, hvardera på tusen francs, och räckte dem åt den unge målaren. Denne ville återgifva dem, menande att för hvad han ännu icke hade giort, kunde han icke mottaga betalning; men den rike konstsamlaren trugade sedlarna på honom, sägande: sJag ger er detta på hand, herre. Så plägar jag alltid göra, för att kunna rätt försäkra mig om de arbeten jag beställer.. l Fredrik måste gå in på affären och endast utfärda ett qvitto på hvad han hade bekommit, jemte förbindelse att inom en viss tid hafva taflorna färdiga. Så snart Wertmann hade väl nedstoppat