Aftonbladet – 16 maj 1851, sida 3

Märkvärdigt mål angående misstänkt åtkomst af silfver. Af Ekesjö tidning: Hvad Nytts, inhemtas att en kyrkoherde vid namn Ekbohrn i Lönneberga församling af Linköpings stift räkat i en mycket obehagiig och tvetydig ställning i afseende på ätkomsten af något nedsmält silfver, som han utbjudit vid marknaden i Ekesjö den 23 sistl. ät en guldsmed vid namn Svanberg. Hr Ekbohrn har varit kallad att redogöra för denna sak vid Södra Wedbo häradsrätt, och tidningen innehäller härom följande berättelse: Ekborn erkände, att han tidigt på morgonen den 25 lemnat silfret ät Svanberg, för att deraf få mat-l skedar förfärdigade, och uppgaf, att han aftonen förut varit hos S. i dennes butik och der med honom öfverenskommit om affären; att S. vägt silfret, och vigten befunnits öfverensstämma med hvad E. hemma khos sig genom silfrets vägning på betsman utrönt den ungefärligen vara, men att han icke kan erinra sig silfverstängernas antal; att det aftalades mellan E. och S., att E. skulle redan samma morgon i S:s bodständ på torget få mottaga nägra matskedar i afräkning på silfret; att E., ehuru ej personligen bekant med S., på god tro lemnade honom silfret, utan att begära eller mottaga nägot qvitto; att E. omkring kl. 9 f. m. gick till S:s bodstånd och träffade honom der; att S., i stället att lemna skedarne, som aftaladt var, yttrade i polisbetjenternes och nägra andra personers närvaro, det han misstänkte silfret vara stulet, och anmodade E. följa med sig till stadsfiskalen; att E. häröfver blef mycket förskräckt, och kan derföre icke erinra sig hvilka och huru mänga personer som följde honom och 5. till stadsfiskalen; att E. på stadsfiskalens frågor uppgaf sin fångesman af silfret vara förre soldaten Jonas Nej, hvilken uppgift E. ännu vidhöll, med tillägg, att han icke haft anledning misstänka Nejs åtkomst deraf, da Nej under de 20 är han varit boende iE:s församling fört en oklanderlig vandel, hvilket E. erbjöd sig att vid nästa ransakning styrka medelst husförhörsböckernas företeende; att Nej varit skyldig E. omkring 100 rdr banko, dels för kontant län på revers och dels för spannmål och — bränvin på räkning, och såsom betalning för denna skuld i slutet af sistl. Januari lemnat ifrågavarande silfver, utan att E. ännu äterlemnat honom reversen, ehuru silfret, som Nej hade inknutit i en näsduk och framtagit under rocken, lemnades E. på hans arbetsrum utan vittnen. E. erkände att han handlat dåraktigt, då han inlät sig i denna affär med Nej, och anförde — i sammanhang härmed, så vidt vi minnas — en vers ur Horatius, som kan öfversättas med: O, girighet, hvarthän leder du ej de dödlige!, På särskilda frägor af domhafvanden (vice häradshöfdingen Branting) uppgaf E., att han aldrig förr handlat med silfver, icke heller lätit föra något så dant till Stockholm, samt att han väl har å sin hustrus sida slägtingar i Stockholm, men likväl icke är slägt med nägon guldsmed; att han ansäg sig hafva eganderätt till det i förvar tagna silfret, till dess nägon annan kunde styrka sin bättre rätt dertill; men på domhafvandens föreställningar afsade han sig slutligen eganderätten, med tillägg, det han önskade att, om ingen annan egare dertill anmälte sig, silfret mätte tillfalla Ekesjö stads fattige, men för ingen del guldsmed Svanberg, som så lömskt antastat honomv.. Till slut anhöll E., att blifvande ransakningen i målet icke mätte utsättas på nägon lördag, emedan han, hvars hem är beläget 5!, mil frän Ekesjö, då icke utan svärighet kunde hinna hem till gudstjenstens förrättande om söndagen, hvilket äläge honom så mycket mera, som han ej hade att tillgå något presterligt biträde. Han anhöll också nu, att genast få resa hem, för att dagen derpå kunna predika för sin församling. Detta gaf domhafvanden anledning yttra, att då kyrkoherden i morgon uppträder på predikstolen, han skulle hälla den bästa predikan för sin församling, om han blott sade den, att dess kyrkoherde sjelf var en stor syndares. — Ransakningen kommer att fortsättas i sammanhang med förstnämnde mäl om kyrkostölderne, och förekommer säledes änyo den 6 nästa Juni på e. m., då såväl E. som Nej skola sig inställa.